GOTT NYTT ÅR!

Nu ser jag fram mot ett nytt år och hoppas att ni alla får ett bra år 2010.
Kramar

Semester och flytt

Wow, vilken dag det blev i dag!!!!!!! ;)
Först blev det klart att jag får ledigt v 3 så att jag och maken kan åka till Teneriffa. Det ska bli riktigt härligt. Allra helst med tanke på att sommarsemestern i Spanien samt resan till Thailand nu i december gick om intet. Vi är verkligen värda en vecka i värmen. :)
I dag blev det också klart med en ny bostad. Jo, det är sant. Vi ska flytta - igen. Fast bara några hundra meter bort på gatan. Vi lämnar alltså vår härliga lägenhet på 210 kvadrat med tre meter till tak för en alldeles nybyggd 4:a på 110 kvadrat. Ett radhus ovanpå ett garage och det mitt i stan!! Inflyttning blir den 1 mars. Någon som är sugen på att hjälpa till vid flytten?!
Annars rullar dagarna på. Har inte jobbat någonting. Känns lite tungt just nu. Men då blir jag peppad av ovanstående. Fan vad kul det ska bli.
Vill önska alla ett riktigt gott slut och ett Gott Nytt 2010.
Kram

Hej tomtegubbar....

Världens goaste Harry har självklart också fått en julklapp som genast måste testas.

Tomten kom förbi. Visst är han fin?

I ett snövitt vinterlandskap har vi firat julen i år. Och tomten kom förbi! En jättefin tomte. Tyvärr hade han mycket att göra och kunde bara stanna en liten stund. Men jag vet att han gladde många barn under några intensiva timmar på julaftons eftermiddag. :)
Julen har annars varit lugn med mycket god mat, som tur var blandat med en hel del promenader med Harry - så att maten hunnit sjunka undan...
Vill önska alla en god fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År.
Kramar

Tillbaka till verkligheten

Så har jag landat i vardagen igen. I dag ska jag nämligen till sjukhuset och få mig en dos Herceptin. Visserligen inget som ger några större biverkningar - mer än trötthet förstås - men det är ändå ett uppvaknande. Och min värk och stelhet i leder och muskler blir väl inte bättre av det direkt. Det är den krassa verkligheten. Så ska jag vara nöjd med det? Ja, kanske. För det kan ju vara värre. Det har det här året bevisat.
Jag känner att jag mer och mer börjat lära mig att leva i nuet - även om det är en svår konst. Och med den "hjälp på traven" som jag fick förra veckan i Alfta, så känns det ännu mycket bättre att våga se framåt. Ni är underbara, mina medsystrar från Alfta, och ni ska bara veta hur mycket input ni gav mig under våra dagar tillsammans. Och jag hoppas att ni också landat i vardagen igen och att ni gjort det på ett behagligt sätt (även om vi har med oss ganska mycket från Alfta).
Förutom sjukhusbesök måste jag ut och jaga julklappar i dag. Ut och "stångas" med alla andra som är ute i samma ärende. För har ni fattat det - DET ÄR JULAFTON OM TVÅ DAGAR!!!!!! Och redan på onsdag kväll ska vi fira lilla julafton med svärmor. Ni fattar va? Att jag inte har tid att sitta här längre. Jag måste UT.
Kram

Hemma från Alfta

Här är vi hela gänget som var på Alfta Rehab center en vecka i december 2009. De två i mitten längst bak har dock en helt annan plats i sammanhanget.

Och detta är när vi ska besöka centrum i Alfta.

Nu är jag hemma igen. Och det är skönt. Men det var en skön vecka i Alfta. Jag lärde mig massor och träffade nya vänner. Det var så härligt att kunna prata och få lyssna på er. Vi hade alla olika historier kring vår bröstcancer, men vi kunde ändå förenas i vår grupp. Det var en skön känsla. Tack ska ni ha allihop. :)
Jag kom dessutom hem till en bostad som var så julpyntad och fin. Det kändes riktigt, riktigt gott. Men f-n vad kallt det är - inomhus också. Minus 17 ute. Kanske inte lika kallt inne, men några 20 grader har vi definitivt inte. Kanske bara 18 plus. På det får man lägga till drag från både fönster och balkongdörrar (brrrrr).
I kväll kommer M & H hit. Vi ska käka lite ost och kex. Och dricka glögg och kanske lite vin. Det känns jättekul att träffa dem, men tyvärr blir det alldeles för sällan. Det måste vi göra något åt - eller hur?
Det är dags att börja "leva" igen efter en alltför lång period med sjukdomen som närmsta vän. Dags att bryta den isoleringen? Visst, jag får leva med sjukdomen resten av mitt liv, men inte som närmsta vän. Nä, den får allt ta en plats längst bak i kön.
Kramar

Sankta Lucia

Luciadagen passerade i söndags utan att jag fick se något luciatåg. Men nu i kväll kom Alfta Lucia med sina tärnor och sjöng så fint för oss. Efter det bjöds det på lussebulle och pepparkakor. Som jag längtat.... Har inte blivit något fikabröd på hela veckan. Ni fattar va? ;) Vilken abstinens! Men man klarar sig utan det också - ett tag...
Ja, sen har vi fortsatt pratat i grupp och jag fick feedback - och positiv sådan - av en kurskamrat. Hon uppfattade mig som den person jag vill vara, en framåt, oblyg person med mycket energi och inte den där blyga lilla stackaren som jag ser inom mig. Fattar ni vad jag går och bär på?! Sånt borde alla få höra nån gång. :)
Sen var jag ute och gick på lunchen. 13 grader kallt. Brrr. Och massor av snö. Det var såååå mysigt och riktigt knarrade i snön när jag gick. Var nere på byn och köpte mig en veckotidning. Vet inte om det blir så mycket läsning i kväll. Det blir väl till att packa för i morgon bär det hem igen. Blir hämtad av äldsta dottern och sonen. Och Harry förstås. Min bästa Harry. :)
Kram

Fina vänner

I dag har vi åter pratat känslor och jag kom på mig själv att tänka på Dig M som gav mig det fina halsbandet (Du vet; "Omtanke av kärlek och vänner"). Det gjorde mig rörd - att jag har sådana fina vänner. Det kom liksom ifatt mig idag. Att ni där ute bryr er om mig. Det är fantastiskt.
En annan sak som så sakteliga växer inom mig är den där jävla "ryggsäcken" full med skit som jag går och bär på. Eller växer och växer... Jag plockar upp saker ur den, jobbar lite med det och lägger det sedan åt sidan. Därmed hoppas jag att saker ur min historia så sakteliga kan städas bort. Det vore ju ett bra sätt att kunna gå vidare.
Förutom att jag och mina kurskamrater har känslostormar så har det under de dagar vi varit här lagt sig ett decimetertjockt lager med snö. Det är vykortsvackert!!! Och i dag har det varit neråt 7-8 grader kallt. Hurra. Jag har fått uppleva riktig vinter igen! Det var ett tag sedan. :) Fast jag har hört att vintern kommit även till Örebro.
Nä nu får jag se om det blir någon tv i kväll för jag har känt mig trött hela dagen. Kanske blir det en tidig kväll i dag också. Det är jobbigt att arbeta med sig själv. Hur det nu kan vara det?
Kramar

Positiva tankar

I dag är jag fylld av positiva tankar. Pratet vi har i grupperna ger hur mycket som helst och min energibox blir sprängfylld. :) Det var verkligen högsta vinsten att få komma hit. Dessutom till ett vinterlandskap som är som i sagan, med snötyngda granar.
I dag har vi också badat i 34-gradigt vatten. Det var riktigt nice. Snacka om att kunna röra sig utan att känna någon begränsning efter operationsärr och annan skit. Sen har vi haft avspänning. Det är en konst i sig. Vi har också varit nere på "byn" och handlat på Ekmans, en butik med allt från tapeter till t-shirts och stekpannor. En salig blandning av allt faktiskt. Köpte mig en "tomtehund" eller ska det vara "hundtomte". Skit samma. Grå var den och en bjällra hade den i den röda tomteluvan. Kul att ha som minne och kunna tänka på min vecka här i Alfta när jag tar fram den till jul varje år.
Men gud vad jag saknar de där hemma. Och inte minst Harry, för honom kan jag ju inte prata med i telefon.... Min lilla älskling.
Kram

Ett virrvarr av känslor

Så har den första dagen passerat i Alfta och jag har lärt känna mina 8 kurskamrater lite och vi har kunnat konstatera att vi har åtminstone en sak gemensamt - bröstcancer. Bara ordet kan ge rysningar. Så när man sitter tillsammans och pratar kring ämnet och vad skitsjukdomen inneburit för var och en, då kryper det innanför skinnet och känslorna går igång. Så var det minst sagt i dag. Samtidigt kände jag mig avslappnad. Det var sannerligen en "crazy feeling". Men vad gjorde jag då? Jo, jag ringde hem och fick höra min familjs röster. DÄR har ni min trygghet. Love you all.
Måste också berätta att konferensrummet där vi har våra "lektioner" inte är något vanligt och traditionellt konferensrum. Nej, vi vräker oss i "feta" skinnfåtöljer med fotpallar. Det ni!!! ;) Kanske skulle vara något att ta efter även i andra sammanhang. Farligt är väl om föreläsaren skulle bli för långrandig - då är det nog svårt att hålla sig vaken. :)
Nu har det blivit kväll och vi har precis ätit god middag. Tror att det blir tidig kväll för jag är trött. Har fått en kokbok, "Mat som det är någon mening med", som jag tänkte lägga mig och läsa.
Kram

På plats i Alfta

Så är jag på plats på Alfta rehab för en veckas avkoppling och laddning av batterierna. Vädret är som det ska vara denna årstid, någon minusgrad och lite, lite snö. Det är dock bara jag som kommit än så länge. Övriga deltagare verkar komma från Stockholm och åker buss tillsammans hit upp.
Maken har precis åkt härifrån. Fan vilken mörkerresa han har framför sig. Minst fyra timmar i bil. Stackarn. Älskar dig. Ses fredag kväll igen.
Helgen i Ljusne har varit jättemysig. Tack S o S-E för er gästfrihet och omtanke. Det är en glädje att få ha er som vänner (nä börja inte gråta nu S ;)). Och du P. Fan att ni förlora handbollsmatchen i dag. Ni var bäst på slutet. Surt att förlora med ett mål då. :( Men ni kommer igen i nästa match. Det är jag säker på.
Nu ska jag ner och slappa på mitt rum tills resten av gänget anländer. Då blir det te och smörgås och sedan dags att sova.
Kramar

Jag vågade!!!!!

I går vågade jag gå ut utan peruk! :) Men det tog en hel förmiddag att samla både styrka och mod. Hade mms-kontakt med hela familjen för att få extra mod från dem. Och de hejade på och sa att jag är jättefin utan peruk. Likadant på jobbet. :) Blev reaktioner från många, men de var alla positiva och tyckte jag var riktigt tuff i håret. Gud vad alla ni ger mig styrka i min sjukdom.
I dag har jag inte jobbat, men träffade ändå jobbarkompisarna över ett mumsigt julbord. Det smakade riktigt, riktigt bra. Och så fick de äntligen se min älskade Harry. :)
I morgon bitti åker jag och maken till S o S-E i Ljusne. Ska bli riktigt roligt att träffa dem igen. Och P o H också förstås. Hoppas också få se P när hon spelar handbollsmatch på hemmaplan i Hudik på söndag em. Efter det skjutsar maken mig till Alfta och en veckas rehab. Håller på att packa inför den nu. Ganska mycket man behöver för att vara borta en vecka. Och så har de varnat för att det ska bli JÄTTEkallt. Bäst att packa kängor och termobyxor också. :)
Mat snart och sen blir det Idolfinal för hela slanten. Jag hoppas Erik vinner, men tycker att Calle är bra han också.
Nä nu måste jag fortsätta packa så jag inte glömmer hälften. Fattar bara inte hur jag ska klara mig utan Harry en hel vecka. Och familjen. :( Det är ju här hemma jag har min trygghet när det gäller sjukdomen. Där uppe blir jag ju ensam tillsammans med andra kvinnor som drabbats av samma skit. Hur det går får jag berätta när jag kommer hem nästa helg.
Kramar

Mycket hår

Nu har jag en hel ryamatta på huvudet - riktigt hår alltså. Det är skittjockt. Men inte tillräckligt långt ännu. Så det får bli peruk även fortsättningsvis. Problemet är bara att den far omkring på huvudet när det börjar bli så mycket hår under. Häromdagen stötte jag till den och då hamnade polisongen bakom örat. Där ska den väl inte va?!
Kram

Bullbak

I dag har det bakats för hela slanten. Bullar i massor blev det.

Tyvärr hann jag inte till New York i dag.... Men jag drömmer om att återvända dit nån gång.

Hur f-n kan helgerna gå så fort? Nu är det ju söndagskväll igen! Vad är det som händer?
I dag har jag och mellandottern bakat. Fast dagen började med valpkurs på förmiddagen. Och våran Harry var jätteduktig. Han har lärt sig massor under de här gångerna.
Men sen, efter det, har vi bakat. Och bakat massor. Bullar, lussekatter, kolakakor, hallongrottor, drömmar, chokladbrownie. Ja, jag tror det var allt. Kanske har jag glömt nåt. Och så gjorde dottern müsli. Och maken har gjort lingonsylt. En riktigt mysig dag har det varit.
Och i morgon börjar en ny vecka. Nice.
Kramar

Skitkallt både ute o inne

Tyvärr har vi en lägenhet vars temperatur strävar efter att följa yttertemperaturen. Inte så att vi kommer ner i minusgrader inomhus (även om det känns så just nu....), men är det minusgrader ute borde elementen elda på som fan. Nä. Hos oss är de kalla. Eller kanske lite ljumma. Här sitter vi med tjocka tröjor, tofflor och filtar för att inte frysa ihjäl. Ska de behöva va så?Nä. Det tycker inte vi heller. Så vi har fått fastighetsskötaren att komma och kolla elementen flera gånger. Men är det nåt fel?! Nää. De fungerar som de ska. Men borde det inte komma värme ur dem då?? :/
Fick i alla fall min behandling i måndags - och svinvaccin nr 2. Den kvällen var inte kul. Hade ont i kroppen så jag mådde illa. Troligtvis en kombination av både och. Men i dag är det bättre.
Har varit ute med Harry i kylan. Det är så kul när han kommer till de stora geggpölar där han normalt brukar skita ner sig långt upp på magen. Det är ju inga geggpölar längre. De är ju frusna och isen knakar under honom. Och så halkar han. Riktigt kul att se - nästan som Bambi på hal is...
I dag har sonen varit hemma från sin praktikplats för han kände sig dålig i morse när han vaknade. I morgon åker äldsta dottern med sin kompis till Orsa över helgen och på söndag ska jag och mellandottern baka. Efter det ska vi gå till Stortorget och se O Helga Natt (som filmas för att sändas i tv på julafton). Sedan är det bara en vecka kvar innan jag åker upp till Alfta för en veckas rehab. Och sen när jag kommer därifrån är det inte ens en vecka kvar till julafton. Får se hur den blir i år. Verkar som om vi blir ensamma. I år känns det extra viktigt att ha en mysig jul eftersom livet varit lite extra tufft mot oss. Underbart att mellandottern och hennes sambo blir kvar i stan och firar med oss i alla fall. För på juldagen drar de ner till Göteborg och firar med hans släkt. Får se. Har pratat med syrran om att fira tillsammans med dem någon dag i jul om de kommer upp till stugan. Jag är ändå säker på att vi kommer få det mysigt för jag har världens bästa familj. Puss på er.
Kram

Älskar att julpynta

Tänk att det är första advent i morgon. Och tänk att äntligen få fylla alla fönster av både stjärnor och ljusstakar. :) Jag älskar det. Det kan vi behöva denna mörka (och regniga) tid. Ska nog även gå på julmarknad här i stan i morgon. Måste få känna på stämningen lite. Det är så fint här i stan med all julbelysning. Man blir alldeles nostalgisk och jag börjar faktiskt längta till jul. Men först har jag ju en rehabvecka i Alfta att se fram mot. :)
Veckan har annars passerat utan några större problem. Skjutsade ner sonen och hans kompis till Jönköping och Elmiamässan (Dreamhacker) i torsdags. De var verkligen uppspelta över att få spela dataspel dag och natt fram till i morgon. De hade liggunderlag och sovsäck med sig, men det har tydligen inte sonen fått så mycket användning av i alla fall. Enligt vad jag förstår så har han sovit några timmar vid datorn.... Tur att de är unga.... En annan hade aldrig orkat.
Maken har kämpat på med sin nya höftled. Han försöker trappa ner på värktabletter, men det lyckas inte alltid så bra. Humöret är inte riktigt på topp då... ;) Älskar dig ändå.
Förresten. Vad är det för skitväder vi har? Ska det vara så här eller är det bara för att vi köpt hund? Man kan ju undra. Ändå är det skönt bara man kommer ut. Men så är det världens gulligaste hund man har i koppel också. Han har betytt hur mycket som helst för min återhämtning efter den förbannade sjukdomstiden. Blir varm i hela kroppen bara av att titta på honom. Fast det tror jag gäller hela familjen, att vi älskar honom jättemycket alltså.
På måndag ska jag till sjukhuset igen. Dags för antikroppar (Herceptin) och den andra svininfluensasprutan. På tisdag ska jag dit igen, men då ska jag ultraljuda hjärtat igen. Och sen blir det väl lite jobb i slutet av veckan.
Nu blir det räkor och aioli. Och citronmarängpaj i efterrätt. :) Sen blir det tv:n. Dansbandskampen....
Kramar

Världens bästa Harry

Äsch. Det var bättre när jag hade mina valptänder. Då fick jag tag på grenarna... Men skam den som ger sig. Jag ska bara ha av den....


Matte, matte. Titta på mig. Jag ser ut som en travhäst.


Hick. Skit också. Jag skulle inte tagit den där sista drinken...... Och jag som tänkte läsa innan jag somnar....

Solen skiner!

När jag vaknade i dag trodde jag inte mina ögon. Solen sken där ute! Måste säga att den senaste veckan varit både blöt och mörk. Men i dag var det alltså annorlunda. Som jag gillade det. :) Måste ta med Harry på en långpromenad och njuta av solen. Bäst att passa på.
I veckan som gick fick jag för övrigt en kallelse till ny ultraljudsundersökning av hjärtat. Ska dit den 1 december. Skönt att de håller koll på mig. Annars rullar dagarna på. Det är rätt ok. Det enda som inte släpper är värken i lederna. Ofta är jag stel som en pinne. Och det gör satan så ont att böja sig ner för att ta upp det man strax innan tappade. Ibland tänker jag att det får ligga där det ligger.
I måndags kom maken hem från sjukhuset. Med färdtransport. Och halvsittande på en bår. Men det var inte så allvarligt som det låter. Det handlade mest om att han ska vara försiktig så att inte höftleden går ur led. Men han har traskat på med sina kryckor här hemma i veckan. Visst, han har ont, men han kämpar på. Love you.
Har varit iväg till jobbet några dagar den här veckan. Ibland känns det bättre, ibland mindre bra. Har svårt att få feeling för skrivandet. Allt tar sån tid. Börjar tro att jag har för stora krav på mig själv. Kanske är det så?
I veckan har jag tackat ja till platsen på Alfta rehabcenter vecka 51. Det ska bli så skönt. Helgen innan ska vi åka upp redan på fredagen och umgås med goda vänner och min brorsdotter och hennes man. Det ska bli riktigt kul.
Nä. Nu ska jag gå en långpromenad med Harry. Tar nog med kameran och försöker få några fina bilder i det fina vädret.
Kramar

Vilken skitvecka

Den här veckan har varit en enda lång berg- och dalbana. Först alla ? vid mitt läkarbesök i måndags. Sedan makens operation på tisdagen och oron innan vi fick klart för oss hur det gått. Samma kväll svimmade äldsta dottern, antagligen som en följd av allt som händer just nu och att hon skar sig i handen. Och i dag begravs min arbetskamrat. Ibland blir det bara för mycket. Mitt i allt det här ska vi klara både studier och jobb. Ja, ibland är det sannerligen inte lätt att leva.
Allt har för övrigt gått bra för maken. Han är dock kvar på sjukhuset och beräknas komma hem på måndag. Det "fina i kråksången" är att jag får äga fjärrkontrollen både fredag och lördag kväll. ;) (Var jag elak nu kanske?) :)
Jag har jobbat två dagar denna vecka. Det har känts bra, men jag blir fortfarande trött rätt fort.
I dag fick jag förresten brev från Cancerföreningen att jag beviljats en vecka på behandlingshem i Alfta i december (värde 12 000:-). Kan inte fatta det riktigt. Men det ska bli så himla skönt. Att bara tänka på sig själv bland andra kvinnor som varit med om samma skit som jag.
I dag har jag och mellandottern varit på långpromenad med Harry. Sedan kom hon med hem hit och fika. Det är så tryggt att ha alla barn omkring sig för tillsammans med dem kan jag vara mig själv. Och just den här veckan har varit tuff. Men tillsammans ska vi fanimej fixa allt. Eller hur? Älskar er massor.
Kram

Bara en massa ????

Om jag blev så mycket klokare efter dagens läkarbesök vet jag inte. Det är bara ? som blir fler och fler. Fick i alla fall klart för mig att prickarna i lungorna försvunnit. Det kan innebära att det är cancern som spridit sig eftersom de påverkades av cellgifterna. KAN innebära alltså. De vet inte. Och så länge de inte vet, så vet inte jag. Oroande? Javisst. Men det är bara att gilla läget och fortsätta leva. För jag har ju så mycket att leva för. Ska i alla fall fortsätta ta antikropparna (Herceptin) var tredje vecka. Och skiktröntga bröstkorgen var tredje månad. Och ultraljuda hjärtat var tredje månad. Och....
Fick också klart för mig att cancern förmodligen inte är ärftlig. Det grundade de på att jag var över 45 samt att det inte funnits någon bröstcancer i släkten tidigare.
Annars mår jag rätt ok. Fick vaccination mot svininfluensan i dag när jag var på onkologen. Tydligen tillhör jag riskgruppen ändå fast de sa för tre veckor sedan att jag inte gjorde det. Ja, ja. Alla kan vi ju ändra oss.
I dag har förresten maken checkat in på sjukhuset. I morgon eftermiddag ska han operera höften. Han var lite pirrig, men det ska nog gå bra. Kanske får han komma hem på fredag. Det beror på hur allt går.
Nu har jag en del att fundera på. Ska i alla fall jobba i morgon för jag behöver något annat att tänka på.
Kramar

Ny röntgen

Tur att det var min tur att gå ut med Harry i morse... Klockan 7.15 kom jag nämligen på att proverna ska tas minst två timmar innan röntgen - och dit skulle jag 9.45. Alltså hade jag en halvtimme på mig att göra mig i ordning och ta mig till sjukhuset. :P Nu var det ju (som tur var) så att maken fortfarande var hemma, så han skjutsade mig dit. Hann precis (så när som på några minuter). Blodprov togs. Sen var det bara att vänta... Men allt gick bra och proverna såg tydligen bra ut. Resultatet på röntgen får jag på måndag i samband med läkarbesöket på onkologen. Då ska jag också få nästa dos av Herceptin.
I går kom första snön. Blåsigt, skitkallt och snöyra. Jippi! :( Genast blev det en skitig sörja längs trottoarerna. Och som Harry såg ut sen då. Det är så kul när det snöar här i mellansverige....
Förresten. Jag var ju och jobbade i går också. Flera timmar blev det. :) Och kul var det. Gick igenom mejlen, pratade med arbetskamraterna, drack kaffe, gjorde lite annat, drack lite kaffe till, pratade lite mer med kamraterna.... Och sen åkte jag hem vid 14-tiden. Känns skönt att kunna ta det lugnt och se vad kropp och huvud orkar med så här i början.
Nu ska jag ut i skitvädret igen och promenera med en hund som är helt galen i snön. Tur att nån är glad åt skiten som trillar ner i alla fall... ;)
Kramar

Gääääsp

Hur kan man bli så slut av att göra - ingenting? I dag har jag varit jättetrött. Helgen i Ljusne var jättekul och hedersgästerna på bröllopsfesten var så fina. Sent blev det också. Och en del att dricka. Kanske därför det är segt i dag? ;) Vad vet jag?! Har valt att leva här och nu, så varför oroa sig för morgondagen? Träffade också många trevliga människor. S & S-E, er vill jag träffa snart igen. Det var verkligen roligt att ses efter alla dessa år.
Hur ser veckan ut annars? Ja, det är scanning av bröstkorgen på torsdag. Ska väl jobba lite också tror jag. En rätt ok vecka verkar det bli.
Kram

Laddar för bröllopsfest

Veckan har varit bra. Bara ledvärken och värken i fötterna som jävlas. Men, men... Är det inte värre så... Nu är det fokus på morgondagen och bröllopsfesten i Ljusne. Ska bli grymt kul. :D Ser verkligen fram mot att komma bort, om så bara för ett dygn.
I dag hade vi en arbetsterapeut här hemma. Ja, eller så var arbetsbeteckningen något annat?! ;) I alla fall så hade hon med sig en del hjälpmedel som maken måste ha efter sin höftledsoperation. Fan. Det är ju bara en dryg vecka tills han ska opereras! Kämpa älskling. Tillsammans fixar vi det här. Love you.
Annars är allt ok. Det är ju fredag! God mat, tv och sen tidigt i säng. Måste upp tidigt i morgon. Tar ca 3,5 timme till Ljusne och vi vill ju hinna umgås innan festen tar sin början. Riktigt, riktigt kul ska det bli.
Kram

Rapport ur livet

En trött, blöt och smutsig Harry har tuppat av under fällen.

Jättefint blomarrangemang från syrran. Love you.


Just nu är det ganska lugnt kring mig och min sjukdom. Inga sjukhusbesök förrän nästa vecka, men innan dess har jag ett kul besök i Ljusne att se fram mot. Hela familjen ska dit på bröllopsfest på lördag. Brorsans dotter gifte sig i somras och nu kan vi alltså se fram mot en fest. Jag tror det kommer bli riktigt trevligt. :) Trevligt och kul blir det också att träffa hennes mamma. Det är alltför många år sedan vi sågs, så nu jäklar har vi en del att ta igen. ;)
I fredags fick jag blomsterbud igen. Det var syrran som skickade mig blommor. Ni allihop vet när jag behöver det som bäst. Kul också att ses i söndags när syrran, hennes man och brorsan kom till mellandottern för att fira henne. Då passade ju självklart vi också på att vara med på ett hörn. ;)
Vad gör jag annars? Ja... Det blir lite promenader med Harry. Lite jobb har det också blivit. Och så någon fika på stan. Däremellan vilar jag en del. Har inte alls de krafter jag är van vid. Men de kommer nog tillbaka. Det gäller att ta det sakta men säkert.
Kramar

Orättvist

Ibland är livet bra orättvist. Tänker inte på mig den här gången. Tänker istället på min jobbarkompis som så tragiskt dog i går - bara 34 år ung. Har inte ord för vad jag tänker just nu. Känner bara att livet är så orättvist, att livet är tufft. Måste det vara så?
Kramar

Sista strålbehandlingen

I dag fick jag den sista och 25:e strålbehandlingen! Wow! Och maken var med. Allt detta kändes mycket bra. Känns nästan lite tomt faktiskt. Har blivit lite av familjekänsla med personalen på strålbehandlingen. De är så rara. Hur ska jag nu fylla mina dagar när jag inte behöver gå till sjukhuset precis varje dag? Har faktiskt tänkt börja jobba lite. Eller... Jag har faktiskt kört igång lite i smyg. Måste ta det jäkligt lugnt känner jag. Stresströskeln är låg, mycket låg. Men det är kul att göra något annat som inte har med sjukdom och skit att göra. Har dessutom fått fast tjänst. Äntligen! Efter 8-9 år som vikarie har jag äntligen en tjänst. Ingen fulltidstjänst, men just nu känns det kanon.
Vet ni vad vår lilla vän Harry hade gjort i natt när alla sov? Jo, hämtat goda matrester i kompostpåsen (hm). Som han har pruttat i dag.... Ruttna ägg är bara förnamnet. ;) Det var mycket gott han fick i sig vår lilla skitunge.
I morse var jag förresten med maken på sjukhuset. Han fick tid för operation av höften den 10 november. Äntligen! Stackarn kan ju knappt gå längre. Snart kanske vi är friska båda två. Det vore inte en dag för tidigt. Fan vilket år vi haft. Kan bara bli bättre efter det här.
Var förresten och lyssnade på Kay Pollak i tisdagskväll. Mycket aha-upplevelser blev det. Och tankeställare.
Nä, nu är det dags för lite mat, men först ut en sväng med Harry. Han behöver nog bajsa...
Kramar

Vilket örongodis!!!

I går var vi och såg "Champions of Rock" med Peter Johansson. Wow, vilket ös. Och vilken Queenskatt att bara ösa ur. Helt klart den bästa konsert jag varit på på länge. Det var vår present till mellandottern på hennes 20-årsdag. Love you.
På dagen var vi och kollade öppet hus på gymnasium här i stan. Sonen ska ju välja till nästa år. Verkar som om det blir IT-gymnasiet. Han verkar nöjd med det. IT är ju hans stora grej. Och bra är ju det. Då har ju jag någon att fråga när jag fastnar i datavärlden.... ;)
I dag har hela släkten varit och uppvaktat dottern. Vi fick jättegod hemmagjord marsipantårta. Och hembakta bullar. Det var verkligen mums. Och som hon blev uppvaktad. Men så fick de ju förlovningspresenter också.
I morgon fortsätter strålningen. Och så ska jag ha en ny dos med antikroppar (Herceptin). Tänk att det gått tre veckor sedan senast! Jag fattar inte... Tiden bara springer iväg.
Nu är det dags för tv-soffan. "Ensam mamma söker" på tv. Det är väl ungefär vad som bjuds. Får väl duga.
Kram

Varit på jobbet

I går var jag på jobbet för första gången sen i april. Det har hänt en del sen dess.... Ja, inte på jobbet menar jag utan med mig. Nej, på jobbet var det mesta sig likt. Kände mig otroligt välkomnad av alla. Jättekul att träffas. Ska bli skönt att så sakteliga försöka få en normal vardag tillsammans med er igen.
Men ska jag vara ärlig så var jag helt slut när jag kom hem på eftermiddagen. Värk i lederna och trött, trött, trött. Men så hade jag också varit på mitt första jobb på över ett halvår. Det var dags för oss i juryn för novelltävlingen att träffas och ranka de tio bästa novellerna. Sedan gick jag alltså till jobbet och efter det tog jag bussen direkt till sjukhuset och en ny strålbehandling. Intensivt, men en otroligt positiv dag.
Veckan har annars rullat på som vanligt med strålbehandlingar och hundpromenader varje dag. Har dessutom varit på mitt livs första "hudvårdsparty". Det var mellandottern som ville att jag skulle vara med. Och min hud behöver nog en del vård efter allt vad vi gått igenom tillsammans - huden och jag. ;)
I morgon fyller mellandottern 20 år. GRATTIS GUMMAN. Love you. På kvällen kommer hon och hennes pojkvän hit och käkar och sen ska vi alla göra något tillsammans, som jag tyvärr inte kan avslöja så mycket om ännu. Men det kommer bli jäkligt skoj. Och på söndag ska hon firas hemma hos sig.
Men hallå... I dag regnar det här. Ska det vara så? Är det det som kallas hundväder? Nä, fram för mer sol! De dagarna är bäst. :)
Kramar

Vilket ögongodis!!!

Ögongodis. Den här bilden tog JAG på Martin Stenmarck när jag träffade honom för en intervju på ett fik i Stockholm inför hans deltagande i Melodifestivalen 2005.

Vilket ögongodis det bjöds på i lördags kväll! :D Riktigt nice. Många fina pojkar i bara överkroppar. Att de sen sjöng bra också gjorde att även öronen fick njuta av lite godis. Så helt klart - Mer Ladies Night åt kvinnorna! ;)

Strålis varje dag

Världens bästa Harry!


Strålis... Det låter nästan som ett smeknamn på en kompis. Och det har nästan blivit som en kompis, ja i alla fall om man tänker på personalen som ser till att jag får min strålbehandling varje dag. De är helt underbara. De bryr sig verkligen hur man mår. Och vi skämtar fast jag, i min ynklighet, ligger där i den stora maskinen. Kan det bli bättre? Då funkar det att gå och sjukhuset och få sin strålning varje dag.
Annars då? Ja, i dag har jag varit på sjukhuset och fått bröstprotes i silikon. Hittills har jag bara haft ett tygbröst med stoppning. Vilken skillnad det blev. Och känslan! Det är som natt och dag. Nu kanske kläderna hänger lite snyggare. Det känns verkligen bra för självkänslan.
Har dessutom fått ytterligare en kallelse till röntgen av bröstkorgen. Den 5 november ska jag dit. De ska väl se hur det ser ut efter operationen samt om de där jävla prickarna i lungorna förändrats.
Veckan har annars rullat på i ett rasande tempo. Fattar inte vart dagarna tar vägen. Försöker vara ute så mycket som det går. Men lederna gör att jag får ge upp ibland. I dag har jag i alla fall varit med äldsta dottern och hennes kompis och fikat och handlat. Det var jättemysigt.
I morgon bitti bär det av till Åmål och träff med Harrys kullsyskon. Gud vad kul det ska bli. Får se vem han är i kullen. Och på kvällen blir det Ladies Night med döttrarna. Vilken tjejkväll det blir! Och så får jag ju se snyggingen Martin Stenmarck. Tummen upp!!!!! :)
Och nu är det fredagkväll. Undrar om jag ska korka upp en vinflaska....
Kram

Tiden går fort

Trots att jag inte tycker att jag gör så mycket på dagarna, så försvinner de i en hast. Fast en promenad till sjukhuset för att strålas varje dag och promenader med Harry är ganska mycket när man inte mår jättebra. Eller jättebra och jättebra. Hur ska man säga? Ja, hur mår jag egentligen? Det är ganska mycket som sitter i huvudet nu. Många tankar. Men jag har också ont i kroppen, i lederna framför allt. En biverkning av antikropparna (Herceptin) som jag får var tredje vecka. Tappar jag till exempel något, så har jag god lust att låta det ligga eftersom kroppen skriker av smärta när jag måste ner för att ta upp det. Därför är jag glad varje gång Harry inte gör nummer 2 när vi är ute. ;)
Har också lite problem med högerarmen efter operationen. Det stramar från såret och ut i armen. Inte så att jag inte kan använda den, men det krävs att jag stannar upp, masserar och gör lite gymnastik lite nu och då.
Men det händer roliga saker även i mitt liv. I veckan var mellandottern här och färgade mitt hår mörkt. Jävlar vad fint det blev. Trots att det fortfarande är kort, så ser jag inte sjuk ut. Maken tycker till och med att jag kan gå ut utan peruk eftersom han tycker jag blev så fin i håret. Älskar dig. Mellandottern har dessutom sällskapat med mig till sjukhuset två gånger den här veckan. Jättemysigt. Och i går hade jag och äldsta dottern en "tjejdag". Först hade hon tenta på förmiddagen. Senare på dagen tog vi bilen och åkte till Ikea och köpcentrat utanför stan. Satt och fika och snacka en lång stund och köpte lite kläder.
Alla sådana "småsaker" är guld värda i min vardag. Det är också därför jag älskar min familj.
Nu ser jag fram mot nästa helg. På lördag ska vi på valpträff i Åmål. Harry ska få träffa sina kullsyskon. Senare på kvällen blir det tjejkväll med Martin Stenmarck och gänget. Jag och döttrarna ska alltså på Ladies Night. Det ska bli sååå kul. Eller hur tjejer? På söndagen är det sedan dags för valpkurs igen. Får se om Harry lärt sig nåt tills dess. ;)
Som ni märker så stannar det inte upp för att man har cancer. Det finns mycket att glädjas åt. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa glädjeämnen. Men med mycket kärlek och vänskap runt omkring sig, så är det lätt att kämpa på.
Kram

Hallå Hallå.

Hej mammas blogg, en gång till.

Nu är det alltså Anna som är i farten. Tänkte bara påminna om insamlingen mamma har startat. Nu såhär ca en vecka efter att jag la ut detta inlägg ser jag till min stora besvikelse att det bara är en person som gått in och lagt pengar. Jag vill ju självklart inte tvinga någon till det, men det är klart att det betyder grymt mycket för mamma (trots att hon inte sagt något om det), hon har ju ändå under hela sitt sjukdomsförlopp fört denna dagbok för att vi alla ska kunna delta i hennes vardag och veta hur hon mår. Det innebär ju att ni alla gått in för att läsa om hur hon mår, oroa er och så. Men då måste det väl ändå kunna vara värt 50 kronor att stödja hennes sjukdom? Utan forskningen hade kanske inte denna saga fått en så positiv vinkling som den ändå fått.

______________________________________________________

Lite lättare om det ligger inne på bloggen? Om ni har betalkort tillgängligt så kan ni klicka här under på länken och sedan: Skänk Via Internet. Ni behöver ingen dosa eller så, utan bara erat kortnummer och CVC kod. Superenkelt! Eller skicka iväg ett sms, tex. "ROSA Anna Gustafson" till 729 88, så dras 50 kronor från din mobilräkning.

http://www.cancerfonden.se/sv/Rosabandet/Stod-oss/Olika-satt-att-ge/Starta-en-insamling/Insamlingar/?collection=1443

SMS:a ROSA till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: ROSA Johan Ek

____________________________________________________

Men oavsätt om ni ger en krona här i bloggen eller inte så vill jag påminna er om att oktober är den rosa månaden, så glöm inte att stödja forskningen även om det är för krångligt att betala här över. Köp ett rosa band att ha på väskan, jackan eller bara lägga i en låda, eller Ahlgrens rosa rattar till fredagsmyset tex. Pengarna går till någonting sjukt bra!

KOM IGEN NU! <3

Med kärlek från Anna.

Ja, vad säger man?

Efter gårdagens inlägg (som dottern skrev) känner jag mig ganska stolt. Jag ville ha lite hjälp att lägga in länken till Bröstcancerfonden, men fick ett helt underbart inlägg! Wow. Älskar dig gumman.
Veckan har rullat på med strålning varje dag. En dag var äldsta dottern med och fick allt beskrivet för sig av de helt underbara sköterskorna. De tog lika väl hand om henne som de gör med mig varje gång jag kommer. Och det var så skönt att ha henne med så att hon fick se hur stor den där jädra maskinen är (som jag tycker är så obehaglig).
I fredags var jag och maken en sväng till Norrköping. Inget planerat utan han hade bara tagit en dag ledigt och vi ville göra en liten utflykt. Då blev det Norrköping av ingen anledning alls. Vi åt där, shoppade (men bara lite eftersom han har så svårt att gå) och såg till att han blev klippt. Det blev en jättemysig dag och det tycker jag vi var värda båda två.
I går var vi hos mellandottern och fikade. Det blev att vi åt där också eftersom de behövde hjälp att sätta upp lite hyllor och timmen blev rätt sen.
I dag har jag, sonen och mellandottern varit på valpkurs igen. Och Harry fick springa lös för första gången! Det var jättekul att se hur roligt han hade med de andra hundarna. Kul också att höra av kursledaren att hon märkte framsteg hos Harry sedan förra kurstillfället.
I morgon är det dags för antikroppar (Herceptin) igen. Tänk att det gått tre veckor sedan sist. Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Skulle vilja stanna upp den lite. Tycker inte jag hinner annat än att springa fram och tillbaka till sjukhuset varje dag. Har dessutom börjat bli lite trött av strålningen. Vissa dagar måste jag därför lägga mig och vila en stund. Har fortfarande ont i leder och fötter. Kan vakna på nätterna och ha ont. Men såret blir i alla fall bättre och bättre. Är lite mer rörlig nu. Alltid nåt.
Känner att sjukdomsförloppet kommit ifatt och börjat knacka mig i ryggen. Tankar på framtiden har dykt upp. Hur ska det bli med allt? Kommer jag att kunna jobba fullt ut? Kommer värken i lederna ge med sig (som de sagt att den ska göra på sikt) och kommer jag kunna använda armen som vanligt? Inga frågor som jag kan få svar på i dag. Därför känns det osäkert att tänka framåt.
Men fan den som ger sig. ;) Glöden har jag fortfarande. Och massor av jädrar anamma. Så jag ska nog få ordning på allt till sist.
Kram

Hej mammas blogg!

Nu är jag här för att hlälpa mamma, och det är alltså Anna som skriver, dottern i sällskapet.

Det är så att mamma har startat en insamling på cancerfondens hemsida. Det är en insamling som går till rosa bandet, en insamling för alla som bryr sig, som vill hjälpa forskningen framåt. Den forskning som hjälpt min mamma genom hela den här processen. Utan den forskningen kanske det inte skulle gått så bra för henne som det faktiskt gått.

Jag älskar min mamma oerhört mycket och jag är sjukt tacksam över att forskningen gått framåt, men jag hoppas att den fortsätter att gå framåt. Inte bara för mammas skull, utan för alla dom tusentals kvinnorna som kommer drabbas i år, nästa år och alla år efter det. Kanske kommer dessa pengar även tillbaka till mig? Ingenting kan sägas säkert. Men! Jag tycker att alla som läser min mammas blogg, som lägger ned tillräckligt mycket tid och omtanke på att läsa hennes blogg för att se hennes utveckling, nog kan ni skippa det onödiga kvällssnackset, utelunchen eller hämtmiddag för att visa att ni bryr er.

Ni kan bidra anonymt eller visa att ni är med och bidrar, det är upp till er. Det går att skicka in pengar via ett sms, så det dras från telefonräkningen eller genom att gå in på mammas personliga sida och betala in via internetbanken. Jag tänker göra det direkt!

http://www.cancerfonden.se/sv/Rosabandet/Stod-oss/Olika-satt-att-ge/Starta-en-insamling/Insamlingar/?collection=1443

Sen vill jag bara avsluta med att säga till mamma att jag älskar dig. Det finns ingen som du, du är så speciell. Du har sån positiv energi, du bryr dig alltid och finns till hands om det är något. Du tror alltid det bästa om alla och vill alltis alla väl. Du är min förebild i livet, och om någon säger att jag påminner om dig blir jag stolt. Jag älskar verkligen dig!

Förlåt mig...

kära dagbok för att jag inte skrivit i dig på några dagar.
Ja, det har ju gått några dagar sedan jag skrev senast. Men det har inte hänt så mycket. Visst, jag är superstel i lederna och har ont i fötterna (biverkningar av cytostatikan) och har blivit yr. Hörde med dem på strålningen i dag om det kan vara en biverkning av den, men det hade de inte hört talas om. Vi skulle ha det under kontroll i alla fall.
I går var vi på valpkurs. Och vilket beröm vi fick för Harry. De tyckte han var jättesöt och att han hade en underbar päls. Vi är ju partiska när vi säger att han är söt, så det är ju kul när andra säger det. Kan i alla fall konstatera att valpkurs behövs. Ingen pli på vår lille där inte... Han var mer intresserad av alla hundar och mattar/hussar än han var av mig som hängde i andra änden av kopplet. :) Men det blir väl bättre.
Annars rullar veckorna på. Har funderat på hur jag ska göra med jobbet. Känns ganska tungt psykiskt just nu. Kanske för att det är lite läskigt med strålningen. Jag vet inte. Det är så mycket tankar i huvudet. Skulle samtidigt vilja komma tillbaka till jobbet - om så bara för en dag i veckan till att börja med. Bara för att testa. Hur som helst går sjukskrivningen ut nu i månadsskiftet. Då har jag varit sjukskriven i ett halvår!! Ett HALVÅR!!! Vart har tiden tagit vägen? Blir nog i alla fall att jag ber att få sjukskrivningen förlängd, så att jag i lugn och ro kan komma tillbaka till jobbet.
Kramar

Första strålningen

Inga höftledsproblem här inte.... :)


Första strålningen är avklarad. Återstår bara 24.... (en varje vardag de kommande fem veckorna).
Idag fick jag min första strålning innehållandes flera strålningar från olika håll. Strålningarna är dock inte långa, allt från någon sekund till 10-12 sekunder. Men det har varit mycket kontroller innan sköterskorna kunde ställa in exakta inställningar. Och för att få dessa exakta inställningar har de ritat med tusch på mitt bröst, så det liknar kartan över Europa eller nåt. Inte läge för vare sig bad eller sol topless alltså.... Fast det tror jag inte jag skulle göra ändå. Ser rätt skumt ut med bara ett bröst faktiskt.
I går kväll var jag dessutom och ultraljudsundersökte hjärtat. Antikropparna kan ju påverka hjärtmuskeln (vilket de gör i 5 procent av fallen), men mitt hjärta såg fortfarande starkt och fint ut. Alltså kan jag fortsätta med antikropparna var tredje vecka. Väldigt roligt och uppskattat med ett positivt besked mitt i allt detta.
Förutom alla sjukhusbesök går dagarna fort med många promenader med Harry. Han växer så det knakar. Måste berätta en sak. Häromdagen skulle jag fylla på hans vattenskål. Såg att något låg på botten av skålen. Som tur var tog jag upp det och tittade. Det var en "guldplupp" som man fäster örhängen med. Genast började jag känna efter i mina öron. Jag har ju några örhängen som alla säkert vet...
Men inget saknades. Var tvungen att fråga dottern om hon saknade en plupp till örhänget. Och det gjorde hon. Hon hade tappat örhänget i sängen härom natten. Hur det hamnat i hans vattenskål förblir ett mysterium....
Kram

Goldendag i Molkom

I lördags var vi i Molkom, jag, maken och sonen. Det arrangerades golden retrieverdag. Och det var jättemysigt. Massor av golden, den ena finare än den andra. Men finast av dem alla var ju förstås vår egen Harry. Tyvärr var han två veckor för ung för att ställas ut. Det hade varit kul att få honom bedömd annars. Träffade också Harrys uppfödare och de var jättenöjda med honom.
Annars har det inte hänt så mycket. Jo, jag var hemma hos dottern och fikade i fredags. Hon hade gjort morotskaka som var jättegod. Vi försökte också få en av hennes katter att träffa Harry, men det var ingen lyckad träff. Harry var cool, men hennes katt tyckte att det var jätteläskigt och fräste och slog efter honom.
Såret efter bröstet har annars gjort lite ont i helgen. Det har stramat ordentligt. Antagligen för att det håller på att läka innanför ärret. För själva ärret ser jättefint ut och läker mer och mer för varje dag.
Annars tycker jag att många runt omkring mig går och snorar just nu. Och det känns ju inget vidare. Men jag kan ju inte isolera mig helt. Fick dock beskedet av onkologläkaren förra veckan att jag ska få influensaspruta i samband med en kommande behandling. Inte för att jag räknas som riskpatient utan mer för att jag ska slippa få influensan ovanpå allt jag gått igenom.
Kramar

Herrbesök på rummet

Har glömt att berätta, för när jag låg på sjukhuset så hände en ganska rolig/läskig sak. När man ligger så där så kommer det ju sköterskor och tittar till en i tid och otid. Detta görs även på natten. Så när klockan var 02 första natten efter min operation öppnas dörren till mitt och min rumskamrats rum. Eftersom jag inte sov speciellt hårt så var jag snabbt vaken och trodde naturligtvis att det var en sköterska. I stället stod där en fullt påklädd äldre man....
Jag tänkte; Vad handlar det här om? Vad gör han här? Och framför allt - VEM är han?
Han började surra om att han skulle hämta en kvinna och att de skulle gå hem. Men efter en stund kom han på att han skulle ha sina saker med sig hem. Och han trodde att hans saker låg på mitt bord. Mina glasögon försökte han ta och min sjal försökte han också ta eftersom han trodde det var hans kalsonger... Allt detta var ganska förvirrande.
Under tiden hade jag tryckt på larmknappen och en sköterska stod snart i dörren. Hon mumlade någonting om att han gått fel och tog med honom ut. Så här i efterhand kan jag skratta åt det. Men då var det ganska läskigt. Nog för att han var gammal, men man är ganska utlämnad när man ligger nyopererad och har svårt att röra sig.
Tur bara att han inte fick med sig min sjal. Undrar hur han skulle kunna använda den som kalsonger....
Kramar

Läkarrrond med besked

I eftermiddags var vi på läkarrond, jag och maken. Onkologläkare och kirurgläkare skulle berätta resultatet av operationen och om fortsatt medicinering. Det positiva var att cellgifterna haft kraftig inverkan på tumörjäveln och att de fick bort resterna vid operationen. Dessutom var det ingen av de 18 - ARTON! - lymfkörtlarna som de tog bort från armhålan som visade spår av cancer. INGEN!!!! Däremot har de små (5 mm) förändringarna i lungorna påverkats av cellgifterna. Det var ju mindre positivt. De hade minskat i storlek av behandlingen och kan därför vara cancer. Detta är dock inget de kan säga med exakthet i dag. Jag ska fortsätta med strålbehandlingen och antikropparna och under tiden ska de hålla koll på lungorna genom röntgen. Tiden får utvisa vad det är. Inget jag tänker oroa mig för i dag alltså. Det gäller att leva i nuet.
På läkarronden tittade de naturligtvis också på ärret. Det såg fint ut. Dessutom tömde de såret på vätska - 3 dl. Maken kunde inte titta när de stack in den tjocka sprutan. Men på mig gjorde det inget ont. Kände inget alls faktiskt. Dåligt med känsel runt ärret.
I samma veva träffade jag även sjukgymnasten som kollade min rörlighet. Jag har ju hållit på med olika armrörelser sen operationen och det har tydligen gett resultat. För hon var jättenöjd med mig. Visst, det stretar och drar fortfarande, men jag har inga problem i övrigt att röra mig.
Fick också förklarat för mig hur jag ska gå tillväga för att få mig ett nytt bröst i silikon. Finns både sådana som fäster utanpå skinnet och sådana som man lägger i en ficka i bh:n. Visste ni till exempel att det finns särskilda lösbröst för de som svettas mycket? Varför är inte det inbyggt redan i originalen? ;)
I måndags var jag som sagt och fick mina antikroppar. Det gick bra och jag har inte känt av det. I går var jag på strålavdelningen. Fick prata med en läkare och sedan fick jag ligga i röntgenapparaten ca en halvtimme för att de skulle rita på mig och mäta ut hur jag ska ligga när jag strålas. Ska tillbaka nästa onsdag då de ska ställa in maskinen.
Har dessutom fått kallelse till en ny ultraljudsundersökning av hjärtat. Det är noga att följa det eftersom antikropparna kan påverka hjärtat. Ska göra den undersökningen nästa onsdag kl kvart över sju på kvällen!!
För att berätta något roligare så var vi iväg med Harry för att få hjälp med att klippa klorna på honom i dag. Och det gick jättebra. Han var jätteduktig. Kanske kan vi göra det själva på honom så småningom... :) När vi var där träffade jag dessutom min arbetskamrat. Åh vad kul det var. Saknaden av jobbet och kamraterna slog till i maggropen. Ska bli så kul att komma tillbaka - om så bara för någon dag i veckan till att börja med.
Veckan har varit händelserik och mycket har hänt. Ändå är det bara onsdagskväll....
Nu ska jag ut och köpa mig lite fikabröd. Är det ingen annan som gör det får man göra det själv. För fika ska jag ha ikväll! ;)
Kram

Livets glädjeämnen

Vår lilla älskling Harry blir bara större och större - och sötare och sötare.

Blombukett i höstens alla färger från familjerna F. Tack. Den är underbar.

Inget nytt har hänt. Dagarna rullar på. Ville bara visa bilder på sådant som gör livet lite roligare. Skriver mer en annan dag.
Kramar

Bättre och bättre

I går fick jag blommor igen. Och vilken bukett sen. Helt underbara höstfärger. Tack hela familjen F. Lägger in en bild på den senare så får ni se. I samma "leverans" fick jag även en flaska rödvin. Ni vet vad jag vill ha ni, K & B. Den ska jag njuta av vid ett senare tillfälle. Tack snälla.
Annars är jag på väg tillbaka. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta situationen just nu. Håret växer (ungarna kan inte låta bli det ;)), såret läker så sakta och jag svettas. Hormonerna spelar mig ett spratt - hela tiden. Gud vad fräscht det känns. Till dessa svettningar ska jag tillföra peruk och en varm kudde instoppad i bh:n. Det blir ju inte kallare precis....
Kommande vecka blir det mycket spring på sjukhuset. På måndag morgon ska jag ha mina antikroppar. På tisdag morgon ska jag besöka strålningsavdelningen för första gången, men bara för att träffa läkaren. Och på onsdag är det läkarrond. Då får jag reda på hur situationen ser ut efter operationen.
I dag är det lördag och vi ska försöka hitta på något att göra. Får se vad det blir. Behöver inte vara något speciellt. Bara vi kommer ut en stund.
Kramar

Ingen tömning

När man ser ut som jag gör på bröstet just nu, så vet man inte vad som är svullet och vad som är normalt. Men i förrgår kväll tyckte jag i alla fall att jag svullnade i armhålan och lite kring ärret över bröstet. Ingen värk eller så, men blev ändå orolig. Personalen på sjukhuset sa ju att det kunde bli så här. Att vätska bildades i operationssåret så att jag var tvungen att komma tillbaka så de fick tömma det.
Nåväl. Jag ringde dit och sköterskan sa att det räckte om jag kom som i morse. Sagt och gjort. Kravlade mig upp ur sängen strax före 7 (gäsp) efter en natt när jag legat sömlös åtminstone ett par timmar. Men när klockan ringde DÅ sov jag minsann.
På sjukhuset kände och klämde sköterskan på såret. Hon tyckte det såg fint ut - men visst - det var ju lite svullet. Hon körde därför in en ganska tjock nål för att få ut eventuell vätska. Men det kom inget. Hon trodde det kunde bero på att vätskan är ganska tjock. Nu låter det kanske lite äckligt att hon körde in en ganska tjock nål, men det var inget jag kände i alla fall. Anledningen stavas - tji känsel kring operationssåret. Det känns ungefär som om allt är bedövat. Men enligt sköterskan kommer känseln tillbaka. Det tar bara lite tid.
Resten av dagen har jag sovit. Och det behövde jag med tanke på hur natten var. Men nu jag pigg igen och funderar på om jag ska ta mig en promenad ut i det fina vädret med Harry. Låter inte som någon dum idé va?
Kramar

Håret växer

Jippi!!!! Mitt hår har börjat växa ut igen. Bara lite och mycket, mycket kort ännu. Men ändå. Jag får hår igen!!!!
Var inte det glada nyheter, så säg?

Vardag igen

Jaha, så var det vardag igen. Barnen är i skolan/på universitetet och det är bara jag och Harry hemma. Känns konstigt. Ska försöka klara att gå ut med honom en kort promenad mitt på dagen. Men det ska nog gå. Får ta det lugnt bara.
Allt känns rätt ok ändå. Ärren gör inget ont. Tänk att jag var med om en sån stor operation för bara fyra dagar sedan!!!! Kan inte riktigt fatta det. Och här sitter jag i dag. I och för sig utan ett av mina bröst, men mår förhållandevis bra. Det gillar jag. Bröstet kan jag ju klara mig utan.
Men jag börjar få nog av sjukdomar nu. Det står mig mer än upp i halsen. Det är rena sjukstugan här hemma i och med makens dåliga höfter. Detta ihop med mitt skit. Han kan ju knappt gå kraken, men kämpar ändå på och går till jobbet varje dag. Love you.
Tänker på barnen och vilket tungt lass de får dra. Känns tufft att bära. Barnen är ju det bästa jag har och jag älskar dem över allt annat. Puss på er.
Nu jävlar ska jag kämpa för att bli frisk och komma tillbaka till ett vanligt liv igen.
Kram

Hemma från sjukhuset

Nu är jag hemma igen. Vätskan i dränaget var 90-100 ml i morse när jag kom, så läkaren tyckte att jag kunde skrivas ut. Det betydde mycket. Genast kände jag mig piggare och gladare. Dränageslangen togs bort och nålen i porten likaså. Och jag var fri! Fri från allt vad sjukhus kan tänkas just nu.
Och jag fick ett nytt bröst! Fast inget riktigt förstås. Det var ett i tyg som läggs i bh-kupan. Snacka om att det kändes skönt jämfört med när jag lämnade sjukhuset i går. Då såg det läskigt ut. Alldeles tomt på höger sida. Ska få ett annat inlägg senare, men först måste alla sår läka.
Det som är värst just nu är fortfarande porten som stundtals svider som 17. Men enligt uppgift blir det bättre på ett par dagar. Så det får vi väl hoppas.
Återbesök på sjukhuset blir den 9 september. Då får jag reda på allt om operationen. Nu känns det bara skönt att allt det här är över. Snart är det dags för nästa fas - strålningen. Men det tar vi då. Som sagt nu är nu och nu känns det rätt ok.
Kramar

Hemma på permission

I dag, lördag, fick jag komma hem på permission. Gud så skönt. Miljön på ett sjukhus gör inte att man blir friskare direkt.
Nåväl. Ska väl berätta om själva operationen. Kom in strax före 10 i torsdags. Fick medicin och infart och sen rullade de ner mig till operation. Strax efter 16-tiden vaknade jag till på uppvak och efter det hämtade avdelningen upp mig. Allt hade gått bra.
Såret innanför bröstet läcker mycket och därför vill de inte skriva ut mig ännu. De vill ner i under 100 ml i dränaget för att skriva ut mig och i går kom det totalt 185. Skönt i alla fall att jag fått permission till 9-tiden i morgon bitti.
På torsdagskvällen kollade de mina värden och jag hade 95 % i syresättning av blodet. Blodvärdet tror jag inte de kollade, men sedan jag svimmat och mått riktigt, riktigt illa så gjorde de det. Då låg hb på 88 och jag fick en påse blod + att jag fick ligga med syrgas i näsan hela natten eftersom syresättningen av blodet sjunkit till 91 %.
Morgonen därpå var värdena bättre och mitt på dagen ännu bättre. Då låg hb på 126 och syresättningen var 98 %.
På ronden på fredagen berättade läkaren att lymfkörtlarna som de tagit bort från armhålan såg fina ut. Alltså ingen cancer där! Det var ju positivt.
Det konstiga nu är att ärret efter bröstet - som är rejält långt - inte gör något ont alls. Däremot ömmar porten, som de satt in under skinnet ovanför vänstra bröstet. Har dock hittills inte behövt något smärtstillande sedan operationen.
Ska bli skönt att sova i sin egen säng i natt för sjukhussängarna är skit. I natt hade jag så j-a ont i ryggen att jag knappt kunde sova. Tänk att man gjort en så pass stor operation ändå och så får man ont i ryggen av sängen....
Nu ska jag ta det lugnt med min allra bästa familj och vår goa Harry. Och så hoppas jag på utskrivning när jag kommer tillbaka till sjukhuset i morgon. :)
Kramar och tack för alla stöttande sms och samtal innan operationen.

Operation i morgon

Min vana trogen så är det något som är oklart när jag ska göra något. Så också inför morgondagens operation. När jag ringde kirurgiska avdelningen i dag så sa de att jag ska opereras på eftermiddagen. Ingen tid alltså! Det innebar att sköterskan som svarade inte hade någon uppgift när jag skulle vara inne. Pust...! Men vi bestämde att jag ska vara där klockan 10 och så får jag vänta tills det blir min tur. Jag är i alla fall nr 2 som ska opereras på eftermiddagen. Känns skönt att det äntligen ska bli av. Jag kan inte säga att det känns nervöst, men lite upptriggad känner jag mig ändå. Det är ju inte varje dag man opererar sig direkt....
I dag har vi varit till veterinären med Harry. Han skulle ha sin andra valpspruta. Det gick jättebra. Han märkte inte att han fick spruta en gång. Däremot märkte han när vi fick hjälp med kloklippning. Han har nämligen betett sig illa när vi ska klippa klorna och då tycker vi så synd om honom. Snacka om blödiga hundägare.... I alla fall så fick vi hjälp i hund- och kattbutiken intill veterinären. En av dem höll i Harry och den andra klippte. Och Harry kissade på sig.... Men personalen hade varit med förr. Och Harry lugnade ner sig efter en stund. Men det var jobbigt för oss att titta på....
Nu är vi hemma och allt är lugnt igen. Bara att ladda inför morgondagen. Jag skriver så fort jag är hemma igen.
Kramar

Tiden går

Ytterligare en vecka har gått och det är helg igen. Efter måndagens besök på sjukhuset har dagarna rullat på. Inga biverkningar av antikropparna jag fick då i alla fall och det är skönt. Har mest tagit det lugnt och myst med Harry. Gäller att ladda batterierna inför torsdagens operation. Känns rätt lugnt inför den faktiskt. Ska bli skönt att bli av med både bröst och tumörjäveln.
I torsdags var jag dock till Nynäshamn och hämtade mellandottern och hennes sambo som kom med båten från Gotland. Äntligen! Det är så skönt att ha dem på hemmaplan igen. Och nu i veckan ska hon börja plugga till lärare på universitetet. Vilka barn jag har! Två av tre pluggar på universitetet. Sonen har inte kommit så långt ännu. Han började nian i måndags. Älskar er.
I dag är det lördag och maken vill hitta på något. Får se vad det blir.
Kramar

Lång dag

Har varit på sjukhuset från klockan 9 till 15.30!!!! Och mycket väntan blev det....
Först fick jag ju antikroppar (som personalen väljer att kalla cytostatika, vilket i mina öron låter så negativt. Antikropparna är ju inget gift, så jag kommer fortsätta kalla det för vad det är - antikroppar.). Sedan gick jag till provtagningen och tömde mig på tre provrör med blod. Blodvärdet låg i dag på 108. Ganska lågt, men med tanke på hur dåligt jag mådde efter den sista behandlingen, så är det inte konstigt. Det blir bättre bara jag får i mig lite (eller mycket) blutsaft.
Sedan åt jag lite lunch och tog det lugnt. Läste tidningar och väntade på maken som ville vara med när jag skulle till kirurgmottagningen.
På kirurgmottagningen träffade jag i tur och ordning en läkare, sjukgymnast, sjuksköterska och narkosläkare. Mycket information på kort tid blev det.... Fick i alla fall beskedet att tumörjäveln svarat ordentligt på cytostatikan och att det var bra tid för en operation nu.
Operationen tar 1-1,5 timme, men när läkaren fick se att jag har ganska stora bröst så sa han att det kanske tar lite längre tid. Hm. ;) Då tar de bröstet och lymfkörteln under höger arm och sätter in en port.
De sätter in ett dränage eftersom såret under bröstet blir ganska stort. Beroende på hur mycket vätska som kommer ur detta dränage så får jag stanna på sjukhuset 1-3 dagar efter operationen. Låter som om jag kan få tillbringa helgen om två veckor på sjukhus eftersom jag opereras på torsdagen.
Men allt det där tar jag då. Nu är nu och jag har fullt upp med att gosa och busa med Harry. Just nu ligger han helt utslagen. Men det är bara för stunden. Det har nämligen visat sig att det finns en hel del krut i honom! Vi har våra duster med honom ibland.
Kramar

Sjukhusbesök igen

Helgen närmar sig sitt slut och det är snart måndag och sjukhusbesök x 2. Först klockan 9 ska jag få Herceptin (antikroppar via dropp), men det borde inte ta mer än en halvtimme eller nåt. Sedan ska jag iväg och ta prover. Och klockan 13 ska jag vara på kirurgavdelningen för att prata om min operation nästa torsdag. Det blir till att tillbringa så gott som hela dagen på sjukhuset. Men så har jag ju inte varit där på ett tag nu och morgondagens besök är ju inget som ger några biverkningar direkt. Skönt!
Annars har helgen varit bra. Var faktiskt till Stockholm i går och visade upp Harry för mamma. Hon tyckte (naturligtvis) att han var söt och han skötte sig exemplariskt. Inget kiss inne alltså! ;)
I dag upptäckte vi hans första fästing. Blä. Det är nackdelen med att ha djur. Men vad har egentligen fästingen för uppgift i vår flora? Ingen vettig sådan kan jag tänka. Mer än att suga blod från våra fyrbenta älsklingar.
I kväll är det friidrotts-VM på TV som gäller. Har en 100-metersfinal att se fram emot. Sånt är spännande.
Kram

Älsklingen Harry

Harry är hela familjens lilla älskling.

Tack för blomman familjen H. Ni ser själva vad vacker den är.



Dagarna går och jag kan inte se mig mätt på familjens nya lilla älskling. Ena stunden är han kelsjuk och nästa får han världens tokryck - både inom- och utomhus.... I går var vi vid Rynningeviken för att testa honom med vatten. Och vilka tokryck han fick. Och när han var som blötast så rullande han sig i sanden. Nice. Det var bara att ställa honom i duschen när vi kom hem. :) Hoppas ni kan se filmen här ovanför och skratta med oss när ni ser Harrys första möte med vatten.
Annars rullar dagarna på. Veckan utan sjukhusbesök är snart slut. Och i går fick jag ett fint kort från "annonsarna" på jobbet. Det värmde. Jag tänker på er också. Varje liten hälsning från er alla är värt hur mycket som helst när man går så här. Man tror man är ensam i hela världen ibland. Men så dyker det upp en liten hälsning och genast får jag nya krafter.
De krafterna ska jag använda till en ny runda med Harry nu.
Kramar

Ledig vecka

Jippi! En hel vecka utan ett enda sjukhusbesök. Det har inte hänt sedan början av april och jag måste säga att det känns skönt. Dessutom mår jag bra. Så kan det bli mycket bättre? Jag måste ändå säga att allt gått riktigt, riktigt bra fram tills nu. Även om det varit otroligt jobbigt många gånger.
Och sjukhuspersonalen har varit underbar. Nästan så att man har lust att bjuda hem dem på kaffe.... ;) Så jag har bara gott att säga om sjukvården, från vår läkare på vårdcentralen till överläkaren på onkologen.
För att prata om något annat så kan jag berätta att vi tog med fika, korv och en engångsgrill och tillbringade eftermiddagen i går under ett skuggande träd i Sommaro. Även svärmor var med. Och så Harry förstås. Det blev några härliga timmar i värmen.
Men i dag är det vardag igen. Maken har börjat jobba och det är bara en vecka kvar tills sonen börjar skolan. Vart har sommaren tagit vägen egentligen? Visst har det väl gått fort? Och inte så mycket har vi gjort heller. Mest varit hemma. Men det har varit skönt och slappt. Annars innebär ju semester en jädra massa måsten och farande hit och dit. Men i år har vi alltså tillåtit oss att bara vara.
Kramar

Soligt och varmt

Vilken sommar vi fått! :)
I dag har vi varit vid Ässundet och käkat räkmacka. Det är ett måste en gång varje sommar och eftersom maken börjar jobba på måndag passade det bra att göra det den här helgen. Det smakade lika gott som vanligt.
När det gäller Harry så har han inte kissat inne sedan i går förmiddag. Jag menar - han är ju bara valp fortfarande. Men han verkar ha fattat att kissa - det gör man ute. Men så springer vi ut med honom i tid och otid också. Men, men - framtida olyckor får vi nog räkna med ändå...
Vad gäller min hälsa så går det framåt. I dag känner jag mig till och med bättre i magen. :) Men så är humöret på topp också efter gårdagens besök på sjukhuset. Tänk att jag slapp dricka kontrastvätskan.... Kan fortfarande inte fatta det.
Snart är det mat. Västerbottenpaj med bacon. Mums. Har aldrig ätit det förut, men det låter supergott.
Ha de bra i värmen.
Kram

Ingen kontrastvätska

Och jag som laddat så inför denna dag....
Kom till sjukhuset i morse klockan 9 (laddad som aldrig förr) för att röntgas. Tanken var ju att jag skulle dricka kontrastvätska och det har jag våndats för i veckor!!!! Satt i väntrummet och klockan blev 9.45. Då kommer en sköterska och ropar mitt namn. Jag sväljer och reser mig upp. Då säger hon att det blivit fel - att läkaren som skickat remissen beställt fel. Va? Hade jag ingen tid i dag? Eller vad menade hon?
Så sa hon att jag inte skulle behöva dricka kontrastvätska (och tillade att hon tyckte det var bra eftersom det var så äckligt). Men vadå? Skulle jag inte behöva förklara tusen gånger att jag äcklades av kontrastvätskan så att jag inte kan dricka den?! Jag som laddat så för att verkligen, verkligen övertyga dem om det.
Luften gick ur mig. Och med ens blev jag bara trött.
Sköterskan följde med mig en trappa ner och jag fick sitta ner och vänta ytterligare. Och efter ytterligare 30 minuter var det äntligen min tur. Jag fick kontrastvätska via en slang i armen och på 10 minuter var det över. Snacka om - ja, vad ska man säga? Med lätta steg gick jag i alla fall därifrån.
Jag och maken åkte sedan och fikade och satt i skuggan en stund. Ja, jag valde skuggan eftersom det var över 25 grader varmt!
På eftermiddagen åkte jag och dottern iväg en sväng och gick en promenad med Harry i den lummiga grönskan vid Sommaro. För första gången provade vi också att ha honom lös.
På eftermiddagen kom också barnens kusin och deras två barn och hälsade på en stund.
Nu har vi smaskat på kinamat. Barnen tittar på någon film de hyrt. Själva ska maken och jag titta på en svensk film på tv:n. Kanske kan det va nåt. Eller så blir vi sittande på balkongen för där har det äntligen blivit lite svalt.
Trött är jag i alla fall, så så sent blir det inte i kväll.
Kram

Tack Rättvik

En ny liten medlem (Smirre) i barnens kusins hem. Gud vad söt.

Vår egen lilla Harry som är världens mysigaste.

Kompisarnas stuga i Rättvik. Ett paradis långt från stadens hets. Underbart.

Så har vi hälsat på kompisarna i Rättvik. Och vilken idyll det var! Lugnt och tyst. Batterierna började direkt att ladda. Men det var inte bara miljön som var underbar. Kompisarnas gästfrihet och omtanke gjorde att vi kunde åka därifrån och känna en enorm glädje över att ha dem som vänner.
Känns knäppt att börja skriva om sjukdomar efter ovanstående. Men det är ju därför jag har den här bloggen. Min satans sjukdom. Men just nu ska jag inte klaga. Har väl inte riktigt koll på magen än och orken är väl inte på topp, men annars är det rätt ok. Känns skönt att kunna gå ut med Harry om än bara kortare promenader. Men de känns stärkande och så blir man så glad med en sådan go kille i andra änden av kopplet. På bara en vecka har han skänkt mig många skratt.
På fredag är det ju dags att röntga bröstet (och dricka den där vidrigt äckliga kontrastvätskan). JAG VILL INTE!!!!!! Hoppas att läkaren på onkologen pratat med röntgen om min ångest inför detta. Jag vet bara hur illa jag mådde när jag tvingades dricka mängder av kontrastvätska för många år sedan när jag skulle röntgas. Och nu har jag dessutom problem med magen och har lite känsla av illamående. Blä.
Antagligen kommer allt gå jättebra. Men just nu känns det inte så bara.
Men det är ju några dagar kvar dit. Så varför oroa sig i dag? Allt har egentligen gått väldigt bra hittills. Och varför oroa sig för att dricka kontrastvätska när jag har en operation som väntar? Men den känner jag ingen oro alls inför. Ja, ibland är vi människor ganska löjliga... :)
Kramar

Söt bebis

I dag har jag äntligen träffat lilla Emil, barnens kusins son som hunnit bli knappt två veckor gammal. Han var så söt. Och hans storebror var förstås stolt och fick hjälpa till att öppna presenterna. Det är sådana ögonblick som gör att man orkar fokusera framåt trots att tröttheten skriker i kroppen.
Därefter var vi och köpte pizza. Det längtade jag efter redan i går, men då fanns det annat i kylen som behövde ätas upp. Tyvärr var den inte så god som jag trodde, men jag får väl fylla på med frukt och glass under kvällen. ;)
I morgon förmiddag ska jag och maken åka till Rättvik och hälsa på några vänner som har stuga där. Det ska bli jättehärligt. Barnen blir dock hemma för att ta hand om vår gulliga Harry. Han har förresten acklimatiserat sig jättebra hos oss. Det är helt otroligt egentligen. Han är ju bara drygt två månader gammal, men ändå trygg och lugn.
Kram

Vilken glädje!

Tänk vad en hund betyder för välbefinnandet. Det är nog som "Dog whisperer" säger; "Ingen familj är hel utan en hund". Harry skänker oss alla så mycket glädje. Han är lite busig och vill gärna bära omkring på saker och det går väl bra så länge det är hans saker.... Det går dock inte att ha blommor i en höjd som han når. :)
Hur mår jag då? Det är knappt att jag känner efter nu när Harry finns här. Eller? Jo, visst gör jag det. Men det är så mycket enklare att ta värk och annat skit när man har en liten glädjespridare som far omkring på golvet.
Jag mår i alla fall bättre och bättre för varje dag. Lite svag fortfarande, men vad fan?! Sista behandlingen är ju gjord och det kan bara bli bättre! Nu är det bara att ladda för operationen den 27 augusti.
Kramar

Toppen och botten

Vår lilla Harry är på väg till sitt nya hem i vår lägenhet. Puss

Kan han bli sötare?

De gångna dagarna har varit både och. Vår 8 veckors golden retrievervalp (som vi hämtade i Åmål i tisdags) har gett mig (och resten av familjen också förstås) massor av kärlek och glädje. Han är den coolaste man kan tänka sig och har funnit sig väl tillrätta hos oss.
Själv har jag mått för jävligt rent ut sagt. Efter behandlingen i måndags var det ganska ok. Men efter sprutan i tisdags tog krafterna helt slut. Tisdagen gick väl ganska hyfsat när vi hämtade Harry, men gårdagen vill jag bara dra ett streck över. Det var snudd på den värsta dagen hittills under hela behandlingen. Jag orkade INGENTING. Inte ens att sitta upp. Och då är det risigt. Ingenting smakade gott och magen vände sig ut och in. Blev helt skakig av att inte få i mig så mycket och dessutom ha en mage som minst sagt gör som den vill.
Svärmor och hennes syster kom hit på kvällen och åt, men jag orkade bara vara med en stund. Sedan fick jag lägga mig. Snacka om trevligt sällskap. Men vad gör man när orken tryter? Det är ju egentligen inget konstigt. Det vet jag ju. Men när jag är mitt uppe i skiten (och när det varit så jobbigt som det varit nu) då vill jag bara lägga mig i sängen och sova bort några dagar i almanackan.
I dag är det lite bättre (med betoning på LITE). Alla förbättringar är välkomna när det känns som tyngst. Men nu ska det fan i mig bli bättre för jag har genomgått mina SEX behandlingar och har klarat mig igenom dem som en kämpande tiger. Mycket tack vare er alla.
Kramar

Behandling nr 6

Fatta!!!! Jag har fått min sista cytostatikabehandling!!!!!!! Kan knappt fatta det. Det känns så underbart. Men jag är trött, så jävla trött. En överraskning när jag kom till sjukhuset i dag var att de tog bort infarten i armen. Fatta!!!!! Jag har inte den kvar. Tror knappt det är sant. I stället ska de sätta in en port i bröstet i samband med operationen eftersom jag har elva gånger med antikroppar kvar att få. Ungefär en månad efter operationen (slutet av september) ska jag börja med strålning och antikroppsdroppet fortsätter jag med var tredje vecka precis som nu. Och den 7 augusti ska jag på skiktröntgen av bröstet. Det är mycket nu....
Annars har det inte hänt så mycket. Jo, förresten. Jag ska göra er lite nyfikna (hihi). Vi har en sak att berätta, men det avslöjar jag i ett nytt inlägg lite senare i veckan....
Nu ska jag förflytta mig ett antal meter och slå mig ner i soffan och se vad tv:n har att erbjuda. Säkert något bra.... NOT.
Kram

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Det har varit några intensiva, men otroligt mysiga och trevliga dagar på Gotland. Var också jättemysigt att träffa mellandottern och hennes sambo och få rå om dem lite. Love.
Anlände till Gotland midnatt natten till torsdagen. Mellandottern hade handlat frukost, chips och dricka, så det var bara att åka till lägenheten på Gustavsviks camping direkt. Där satt vi och mös i någon timme innan orken tröt och jag stöp i säng.
På torsdagen åkte vi in till Visby och strosade runt. Åt bland annat glass på en glassbar som har 100 sorters smaker att välja på. Snacka om att ha svårt att välja. Köpte sen med oss lite mat till lägenheten och brassade käk där. På natten hörde vi en åskknall som skrämde slag på oss och regnet vräkte ner.
Fredagen började redan klockan 7 för att vi skulle hinna med så mycket som möjligt. Det var mulet efter nattens regn, men det klarnade upp och blev både soligt och varmt. Vi packade ihop våra saker och drog till Fårö. Tittade på både raukar och en övergiven fiskeby innan vi hälsade på mellandotterns sambos faster. Därefter åkte vi till Krusmyntagården och åt den gotländska specialiteten saffranspannkaka med sambärssylt. Konsistensen påminde om ostkaka. Det var gott.
Sen åkte vi tillbaka mot Visby. Käkade på restaurang innanför muren. Sen var det bara att sitta av timmarna innan båten skulle gå tillbaka till Nynäshamn. 00.50 tuffade vi iväg och anlände Nynäshamn 04.15. Maken och dottern körde hem medan jag satt och sov i baksätet. Hemma vid 7 i morse och alla föll genast i "koma". Efter bara några timmars sömn är det bra segt just nu...
Som sagt, dagarna på Gotland var intensiva, men ack så roligt det var att komma hemifrån och tänka på och uppleva något annat ett tag.
Tack min gulliga familj för att ni finns och för att vi kan göra sådant här tillsammans.
Kramar

Läkarrond och Gotlandsresa

I dag var jag på läkarrond. Hade med mig maken och äldsta dottern som stöd. Och det kändes skönt när besöksrummet fylldes av sex personer utöver oss (läkare, läkarstuderande och sköterska från kirurgen, läkare och sköterska från onkologen och så var det ytterligare en sjuksköterska). Läkaren från kirurgen var samma som jag träffade den 1 april när jag fick beskedet och han var lika trygg i dag. Han kände på bröstet och kunde konstatera att behandlingen gjort verkan. Tumören är 4-5 centimeter stor. Operation blir den 27 augusti. Känns så jävla skönt att veta att cellgiftsbehandlingarna som jag gått igenom (den sjätte och sista på måndag) har haft någon mening.
Efter operationen ska jag genomgå strålbehandling måndag-fredag i fem veckor. Tydligen ger det inga biverkningar utöver att huden kan bli röd. Men det kan jag faktiskt stå ut med. Utöver strålbehandlingen ska jag fortsätta ta antikropparna (som jag hittills fått i samband med cellgiftsbehandlingarna). De ger heller inga biverkningar. :)
Nog om sjukdomar. Fan vad trist det blir att bara skriva om sånt. Då är det roligare att berätta att barnens kusin fick en liten Emil i måndags. Grattis. Ska bli så mysigt att träffa honom.
Nu måste jag sluta så att vi inte missar båten till Gotland. ;)
Kramar

Semesterväder?!

Vad är det för väder vi har? Regnigt och ruggigt. Inget passande semesterväder direkt.
Jag har i alla fall vaknat efter en hel natts sömn. Var helt slut i går efter släktträff och att få rå om våra nattgäster. Men det var det värt - varenda minut. Jag känner mig så glad inombords. Allt var så lyckat. Då gör det inget om jag blir lite trött efteråt.
I dag är det dags för omläggning av armen igen. Alla sådana besök skulle kostat mig 80 kronor om jag inte hade frikort. Och läkarbesöken kostar 250. Det skulle ha blivit en kostsam sjukdom om jag inte samlat på mig frikortet på bara några veckor! Men det har fungerat mycket bättre sedan de ändrade och la infarten uppåt från armvecket, så besöken på sjukhusen har inte blivit så täta som tidigare. ;) Är bara där 1-2 gånger i veckan ändå...
Annars så laddar vi för Gotlandsresan på onsdag. Det ska bli så kul att lämna stan om så bara för några dagar. Och att få träffa mellandottern. Som jag längtar.
Kram

Vilken helg!

Svante, varför är du inte min? ;)


I går var det släktkalas i Guldsmedshyttan. Det var jättetrevligt. Syrran, födelsedagsbarnen (och numera 60-åringarna) samt syrrans son hade dukat långbord i trädgården och vi var sammanlagt 23 personer som samlades. Det bjöds på jättegod smörgåstårta och till det vin eller öl. Jag kände mig pigg och det var kul att kunna vara med. Drack till och med två glas vin. :)
Fick även se ett äkta vattenkrig mellan syrrans son och hans kusin. Vem som segrade? Nja, det blev nog oavgjort, åtminstone om man ser till hur blöta de blev. ;) Kul var det.
På väg hemåt mötte vi regnet. Tänk vilken tur vi haft. Vädret hade varit helt perfekt fram till dess.
Brorsans dotter och hennes man följde med oss hem för att sova här. I deras sällskap fanns även vovven Svante, en makalöst mysig kille som skänkte oss mycket glädje. Men det var så oerhört kul att träffa brorsans dotter igen. Hon har hunnit bli 28 år och alltför många år har gått sedan vi sågs senast. Nu är hon gift med en jättefin kille.
I dag åkte de hem igen. Och det blev tomt. Men jag har haft två jättefina dagar som jag kommer leva länge på. Allt har varit jättelyckat och jag är så otroligt glad över alla människor runt omkring mig som gör allt detta möjligt.
Kramar

Ny kallelse

I går morse, när jag och maken satt vid frukostbordet och planerade vad vi skulle göra, så damp det ner ytterligare ett brev från sjukhuset med posten. Jaha, vad var på gång nu då? Jo, nu ska jag dit den 7 augusti på ytterligare en bröströntgen. Men i stället för att spruta i mig kontrastvätska denna gång så ska jag DRICKA det. Man har typ 2,5 timme på sig att dricka upp det. Jag har gjort det förr och då höll jag på att kräkas! Fan vilken ångest jag har för det. Hur ska jag göra för att skaka av mig alla negativa vibbar inför det? Jag kan ju inte gå dit och VETA att jag kommer kräkas. Då gör jag säkert det också.... Nej, positiva tankar var det. Hur fan nu det ska gå till?!
I alla fall. Makens och mina planer tog fart och vi bestämde oss för att ta en biltur. Himlen var blå och det var varmt. Bilen tog oss genom det gröna landskapet längs småvägar till Arboga. Där satt vi och njöt på en bänk en stund innan vi njöt av lite fika vid torget. Sen bar det av hemåt.
I går beställde vi färja till Gotland. Vi åker på onsdag när jag varit på läkarrond. Det blir bara två övernattningar - tyvärr - men vi laddar för två härliga dagar tillsammans med mellandottern. Hon har lovat visa oss öns alla pärlor. Åh, vad jag längtar.
I dag ska vi fortsätta städa. Vad kul det lät... Nåja, då slipper vi ju det nästa vecka. Alltid en fördel.
Och i morgon är det släktträff. Kul.
Kramar

Dagarna går

Mår rätt ok. Sover också gott om nätterna. Kanske för att jag försöker hålla igång om dagarna? I går städade jag och sonen hans rum. Och det var välbehövligt.... Det fanns mycket som kunde kastas där. Älskar dig killen. Men det blev fint. Och en mindre ommöblering blev det också. Synd bara att gardinstången (som sitter tre meter upp) lossnade från väggen. Fick bli en provisorisk lagning innan jag orkar ta fram borrmaskinen och fixa det ordentligt. Sånt som händer.
Det är ungefär det som händer på dagarna. Vi städar! Allihop. Inget roligt semestergöra, men nu när vi har tid är det skönt att det blir gjort ordentligt.
Annars så gick äldsta dottern på sitt dygnspass på jobbet i går eftermiddag. Sista passet innan även hon har semester. Det är hon värd. Mellandottern är kvar på Gotland. Hon ringer emellanåt och berättar hur mysigt hon har det och vill att vi ska komma dit i några dagar. Saknar henne. Puss.
Snart är det lördag och släktkalas. Det ska bli skoj. Och nattgäster får vi också. Brorsans dotter och hennes man kommer med hit efteråt. Ska bli jättekul att umgås med henne igen för det var alltför många år sedan vi sågs. Mycket tid att ta igen.
Kram

Piggare igen

Jaha. Så var det en ny dag. En dag när jag känner mig bättre än dagen innan. Det ni! Det är stort! I går var vi förresten i Nora och käka lunch på en grekisk restaurang. Det var över förväntan. Mycket gott! I går var jag också på apoteket och köpte ögondroppar. Ända sedan den här jävla behandlingen började så har jag haft problem med torra ögon och framför allt på nätterna. Men tror ni jag kommit ihåg att köpa ögondroppar? Nej. Just det. Men i går gjorde jag det och i natt när jag vaknade var det första gången på länge som det inte kändes som om jag hade ett helt grustag i ögonen. Det var nice.
Önskar bara att det fanns någon medicin för att få rätsida på magen. Fast nu är den också bättre. Men den har betett sig för jävligt rent ut sagt. Vet inte hur många gånger jag tvingats gå på toa på dagarna och då vågar man ju inte heller lämna lägenheten. Men i går och i dag har den visat sig från en lite bättre sida, så vi får hoppas att det håller i sig. Suck.
Måste berätta en annan sak. Jag har i säkert ett halvår pratat om att jag vill ha fönstrena tvättade. Det är inget man gör i en handvändning. Vi har nämligen 26 stycken! Plus ett överfönster till vart och ett - och vi har cirka tre meter i takhöjd! Det är stege som gäller! Maken har pratat om att göra det på semestern. Men med trasiga höftleder kan han inte göra mycket...
Men så i går kväll. Ja, jag menar kväll. Då fick äldsta dottern och sonen ett ryck. De började tvätta fönstrena! Och jäklar vad fint det blir. Nu kan vi se ut. ;) Ja, gud vilka ungar jag har. De är bara bäst. Älskar er massor - allihop.
I dag är det tippen som gäller. Har haft grejer stående i lägenheten i - ja, jag vet inte hur länge - som ska slängas på tippen. Men har det blivit gjort? Nej. Men nu jäklar. Nu är det fart minsann. Det blir nog några lass innan allt är väck. Underbart.
Nu märks det att jag börjar bli piggare, för inläggen blir långa. Men det är ju semestertider och det kan bli en hel del skoj framöver om jag bara piggar på mig. Först ut är släktträffen i Guldsmedshyttan på lördag. Det ska bli skitskoj. Hoppas bara att vädret är med oss.
Men vi skrivs nog innan dess.
Kramar

Tillbaka igen

Nu verkar saker och ting ha rättat till sig i kroppen. Men det har varit en jobbig vecka. Att magen har krånglat så fruktansvärt har gjort att jag inte haft några krafter alls. Dessutom har jag haft svårt att hålla värmen. Trots att mina fötter varit varma på utsidan, så har jag upplevt att de varit iskalla på insidan. En märklig känsla. Men i dag verkar det faktiskt vara bättre. Med allt faktiskt!
Till råga på allt detta så har vi haft riktigt skitväder. Jag tror det har regnat flera dagar i sträck. Grått och trist. Men i dag verkar det också ha rättat till sig.
Vad gjorde vi i går? Nada. Ingenting. Men jag har lärt mig att tillåta det vara så.
I dag då? Jo, i dag ska vi till svärmor och fika. Och äldsta dottern ska iväg och jobba ett dygn igen.
I morgon är det omläggning av infarten i armen som gäller och maken ska till sjukgymnasten. Sedan får vi se. Det känns som om det är på tiden att komma igång igen efter behandlingen. Kanske är morgondagen den rätta för det?
Kramar