Tillbaka till verkligheten

Så har jag landat i vardagen igen. I dag ska jag nämligen till sjukhuset och få mig en dos Herceptin. Visserligen inget som ger några större biverkningar - mer än trötthet förstås - men det är ändå ett uppvaknande. Och min värk och stelhet i leder och muskler blir väl inte bättre av det direkt. Det är den krassa verkligheten. Så ska jag vara nöjd med det? Ja, kanske. För det kan ju vara värre. Det har det här året bevisat.
Jag känner att jag mer och mer börjat lära mig att leva i nuet - även om det är en svår konst. Och med den "hjälp på traven" som jag fick förra veckan i Alfta, så känns det ännu mycket bättre att våga se framåt. Ni är underbara, mina medsystrar från Alfta, och ni ska bara veta hur mycket input ni gav mig under våra dagar tillsammans. Och jag hoppas att ni också landat i vardagen igen och att ni gjort det på ett behagligt sätt (även om vi har med oss ganska mycket från Alfta).
Förutom sjukhusbesök måste jag ut och jaga julklappar i dag. Ut och "stångas" med alla andra som är ute i samma ärende. För har ni fattat det - DET ÄR JULAFTON OM TVÅ DAGAR!!!!!! Och redan på onsdag kväll ska vi fira lilla julafton med svärmor. Ni fattar va? Att jag inte har tid att sitta här längre. Jag måste UT.
Kram