Den här veckan har varit en enda lång berg- och dalbana. Först alla ? vid mitt läkarbesök i måndags. Sedan makens operation på tisdagen och oron innan vi fick klart för oss hur det gått. Samma kväll svimmade äldsta dottern, antagligen som en följd av allt som händer just nu och att hon skar sig i handen. Och i dag begravs min arbetskamrat. Ibland blir det bara för mycket. Mitt i allt det här ska vi klara både studier och jobb. Ja, ibland är det sannerligen inte lätt att leva.
Allt har för övrigt gått bra för maken. Han är dock kvar på sjukhuset och beräknas komma hem på måndag. Det "fina i kråksången" är att jag får äga fjärrkontrollen både fredag och lördag kväll. ;) (Var jag elak nu kanske?) :)
Jag har jobbat två dagar denna vecka. Det har känts bra, men jag blir fortfarande trött rätt fort.
I dag fick jag förresten brev från Cancerföreningen att jag beviljats en vecka på behandlingshem i Alfta i december (värde 12 000:-). Kan inte fatta det riktigt. Men det ska bli så himla skönt. Att bara tänka på sig själv bland andra kvinnor som varit med om samma skit som jag.
I dag har jag och mellandottern varit på långpromenad med Harry. Sedan kom hon med hem hit och fika. Det är så tryggt att ha alla barn omkring sig för tillsammans med dem kan jag vara mig själv. Och just den här veckan har varit tuff. Men tillsammans ska vi fanimej fixa allt. Eller hur? Älskar er massor.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar