Förlåt mig...

kära dagbok för att jag inte skrivit i dig på några dagar.
Ja, det har ju gått några dagar sedan jag skrev senast. Men det har inte hänt så mycket. Visst, jag är superstel i lederna och har ont i fötterna (biverkningar av cytostatikan) och har blivit yr. Hörde med dem på strålningen i dag om det kan vara en biverkning av den, men det hade de inte hört talas om. Vi skulle ha det under kontroll i alla fall.
I går var vi på valpkurs. Och vilket beröm vi fick för Harry. De tyckte han var jättesöt och att han hade en underbar päls. Vi är ju partiska när vi säger att han är söt, så det är ju kul när andra säger det. Kan i alla fall konstatera att valpkurs behövs. Ingen pli på vår lille där inte... Han var mer intresserad av alla hundar och mattar/hussar än han var av mig som hängde i andra änden av kopplet. :) Men det blir väl bättre.
Annars rullar veckorna på. Har funderat på hur jag ska göra med jobbet. Känns ganska tungt psykiskt just nu. Kanske för att det är lite läskigt med strålningen. Jag vet inte. Det är så mycket tankar i huvudet. Skulle samtidigt vilja komma tillbaka till jobbet - om så bara för en dag i veckan till att börja med. Bara för att testa. Hur som helst går sjukskrivningen ut nu i månadsskiftet. Då har jag varit sjukskriven i ett halvår!! Ett HALVÅR!!! Vart har tiden tagit vägen? Blir nog i alla fall att jag ber att få sjukskrivningen förlängd, så att jag i lugn och ro kan komma tillbaka till jobbet.
Kramar