Toppen och botten

Vår lilla Harry är på väg till sitt nya hem i vår lägenhet. Puss

Kan han bli sötare?

De gångna dagarna har varit både och. Vår 8 veckors golden retrievervalp (som vi hämtade i Åmål i tisdags) har gett mig (och resten av familjen också förstås) massor av kärlek och glädje. Han är den coolaste man kan tänka sig och har funnit sig väl tillrätta hos oss.
Själv har jag mått för jävligt rent ut sagt. Efter behandlingen i måndags var det ganska ok. Men efter sprutan i tisdags tog krafterna helt slut. Tisdagen gick väl ganska hyfsat när vi hämtade Harry, men gårdagen vill jag bara dra ett streck över. Det var snudd på den värsta dagen hittills under hela behandlingen. Jag orkade INGENTING. Inte ens att sitta upp. Och då är det risigt. Ingenting smakade gott och magen vände sig ut och in. Blev helt skakig av att inte få i mig så mycket och dessutom ha en mage som minst sagt gör som den vill.
Svärmor och hennes syster kom hit på kvällen och åt, men jag orkade bara vara med en stund. Sedan fick jag lägga mig. Snacka om trevligt sällskap. Men vad gör man när orken tryter? Det är ju egentligen inget konstigt. Det vet jag ju. Men när jag är mitt uppe i skiten (och när det varit så jobbigt som det varit nu) då vill jag bara lägga mig i sängen och sova bort några dagar i almanackan.
I dag är det lite bättre (med betoning på LITE). Alla förbättringar är välkomna när det känns som tyngst. Men nu ska det fan i mig bli bättre för jag har genomgått mina SEX behandlingar och har klarat mig igenom dem som en kämpande tiger. Mycket tack vare er alla.
Kramar