Hemma från Alfta

Här är vi hela gänget som var på Alfta Rehab center en vecka i december 2009. De två i mitten längst bak har dock en helt annan plats i sammanhanget.

Och detta är när vi ska besöka centrum i Alfta.

Nu är jag hemma igen. Och det är skönt. Men det var en skön vecka i Alfta. Jag lärde mig massor och träffade nya vänner. Det var så härligt att kunna prata och få lyssna på er. Vi hade alla olika historier kring vår bröstcancer, men vi kunde ändå förenas i vår grupp. Det var en skön känsla. Tack ska ni ha allihop. :)
Jag kom dessutom hem till en bostad som var så julpyntad och fin. Det kändes riktigt, riktigt gott. Men f-n vad kallt det är - inomhus också. Minus 17 ute. Kanske inte lika kallt inne, men några 20 grader har vi definitivt inte. Kanske bara 18 plus. På det får man lägga till drag från både fönster och balkongdörrar (brrrrr).
I kväll kommer M & H hit. Vi ska käka lite ost och kex. Och dricka glögg och kanske lite vin. Det känns jättekul att träffa dem, men tyvärr blir det alldeles för sällan. Det måste vi göra något åt - eller hur?
Det är dags att börja "leva" igen efter en alltför lång period med sjukdomen som närmsta vän. Dags att bryta den isoleringen? Visst, jag får leva med sjukdomen resten av mitt liv, men inte som närmsta vän. Nä, den får allt ta en plats längst bak i kön.
Kramar