Ett virrvarr av känslor

Så har den första dagen passerat i Alfta och jag har lärt känna mina 8 kurskamrater lite och vi har kunnat konstatera att vi har åtminstone en sak gemensamt - bröstcancer. Bara ordet kan ge rysningar. Så när man sitter tillsammans och pratar kring ämnet och vad skitsjukdomen inneburit för var och en, då kryper det innanför skinnet och känslorna går igång. Så var det minst sagt i dag. Samtidigt kände jag mig avslappnad. Det var sannerligen en "crazy feeling". Men vad gjorde jag då? Jo, jag ringde hem och fick höra min familjs röster. DÄR har ni min trygghet. Love you all.
Måste också berätta att konferensrummet där vi har våra "lektioner" inte är något vanligt och traditionellt konferensrum. Nej, vi vräker oss i "feta" skinnfåtöljer med fotpallar. Det ni!!! ;) Kanske skulle vara något att ta efter även i andra sammanhang. Farligt är väl om föreläsaren skulle bli för långrandig - då är det nog svårt att hålla sig vaken. :)
Nu har det blivit kväll och vi har precis ätit god middag. Tror att det blir tidig kväll för jag är trött. Har fått en kokbok, "Mat som det är någon mening med", som jag tänkte lägga mig och läsa.
Kram