Humöret svajar

I går trodde jag alltså att jag skulle vara på väg tillbaka efter behandlingen. Men icke sa Nicke. Blev så jävla besviken när jag märkte att orken inte räckte mer än att vara uppe korta stunder. Blev alltså ingen kaffe latte på stan. Blev inget alls egentligen. :( Blev bara ännu mer sängliggande. Och jag kände bara för att slita ut infarten i armen och bara skrika ut min frustration över sjukdomen bröstcancer. Men så kan man ju inte göra.... Eller..?
Nä. Ni känner mig bättre än så. Jag gör inte så. Jag biter ihop och kämpar. I medgång och motgång. Tufft många gånger, men här hemma har alla ganska mycket med skola, jobb och egna sjukdomar, så vad vinner jag på att leverera mitt skit. Kanske skulle det kännas bättre för stunden, men jag skulle nog skrämma upp en och annan på vägen. Därför känns det bättre att bara släppa allt, rensa huvudet och börja om från noll. Mitt i allt detta är jag ju trots allt ganska positiv och stark - och jag vet att jag klarar det.
I dag har jag ändå för avsikt att ta mig utanför lägenheten. Ni märker - sedan i går har jag hunnit släppa mycket och börjat om från noll. För jag vill så gärna - och så mycket. Kanske ligger det mig till last? Eller är det en tillgång? Skit samma egentligen. Jag har det och det tar mig fram mot målet i höst. Någon som trodde annat? ;)
Kram

Back again

Efter några dagar och en jävla massa timmar i sängen börjar jag nu kvickna till igen. Känner mig fortfarande skakis, men orkar ändå vara uppe. Som vanligt är det en del plock i bostaden och det kan jag ju inte låta bli. Skönt att ha lite att göra ändå.
I dag är det ju pingstafton. Fast egentligen märker jag ingen skillnad om det är måndag, fredag eller någon afton. Huvudsaken är att dagarna går - och det gör de ju.
Har märkt att dagarna efter den här behandlingen har varit jobbigare så till vida att jag varit mycket tröttare och mer orkeslös - skakig liksom. Värken i kropp och mage har jag dock hållit nere med massor av värkmedicin. Så på så vis har det varit bättre. Men tröttheten finns det bara ett botemedel emot och det är att ligga tills man orkar gå upp.
Maken är på väg hem från Rättvik där han hade en trevlig kväll i går. Det känns jättebra och jag är så glad för hans skull. Hade inte känts bra om han inte åkt bara för att jag inte orka. Men nu löste sig ju allt så toppenbra och jag kan bara tacka M & H av hela mitt hjärta. Ni är guld värda.
Nu ska jag ladda för en dag i lodrätt läge.
Kramar

Nya undersökningar

I går låg jag hela dagen. Orkade inget. Sov mest hela tiden. Därmed var den dagen borta. I dag är jag inte lika sömnig (kan kanske bero på att jag sovit drygt 1,5 dygn!) men kroppen är helt skakig och jag känner mig orkeslös. Hade varit skönt att kunna utnyttja det fina vädret där ute, men det får bli en annan dag... Nu har jag i alla fall skickat iväg maken mot Dalarna och jag vet att han kommer få det trevligt där. Love.
I går fick jag en ny kallelse till sjukhuset. Det gällde en ultraljudsundersökning av hjärtat som jag ska göra den 12 juni. Anledningen till den undersökningen är att de tre cellgiftsbehandlingar som jag har kvar kan påverka hjärtat och då vill de väl se vilken status mitt hjärta har. Det känns ju tryggt. Man får i alla fall reda på vilka fel och brister som finns i kroppen under en sådan här "resa" med alla undersökningar.
I dag fick jag ett kort med en bild på en jättemysig plats i Guldsmedshyttan dit jag är bjuden på fika. Den inbjudan ska jag utnyttja tids nog. ;)
Kram alla.

Orkar jag?

Kommer jag att orka åka till Rättvik och Dalhalla i morgon? Klarar min kropp av det i nuläget? Fan, vad svårt det ska va. Jag vill så gärna, men just nu känns det som att vi får ta till plan B. Jag har ont i kroppen även fast jag äter 3-4 sorters värktabletter och tröttheten är tung. Så det får nog bli att H får ta min plats i stället. Det känns ändå bra för jag vet att ni kommer få några härliga timmar tillsammans i goda vänners lag.
Annars rullar det väl på. Har sovit ganska ok i natt och fick till och med sova lite på förmiddagen eftersom bygget på andra sidan gatan tydligen stod still i dag.
Nu ska jag ta det lugnt. Läsa lite, lyssna på någon ljudbok eller bara slappa.
Kram

Vill kunna sova en hel natt

Sedan den här "resan" började med cellgifter (taxotere och herceptin), injektioner för att tillverka blodkroppar samt PICC-line har min sömn tagit stryk. Inte en natt går utan att jag har svårt att somna (tar ofta flera timmar) och att jag sedan störs i sömnen av värk, toalettbesök eller något annat. Vid insomnandet är det inte så att jag ligger och funderar eller grubblar. Nej, det är bara så att jag inte kan somna. Och så ser det ut kväll efter kväll. Tills i torsdags förra veckan...
Då testade jag insomningstabletterna jag fått utskrivna. Visserligen somnade jag inte på en gång, men jag fick sova hela natten. Som jag kände mig utvilad dagen efter. Kan vara att miljön i Sälen påverkade också. :)
Men det finns annat som stör nattsömnen också. :( Som ombyggnaden av köpcentrat tvärs över gatan till exempel. Är det inte något aggregat som står och brummar över natten, så är det vatten som forsar längs gatan - eller så börjar de jobba vid 6-7-tiden på morgnarna. Någon som är avundsjuk? Kanske är det priset man får betala för att bo centralt? :/ Fruktansvärt irriterande i alla fall.
I dag har värken kommit igång i kroppen igen och jag är trött. Men det är bara att ta det lugnt och se tiden an. För nästa vecka är allt mycket bättre igen. :)
Kram på er.

Spruta nr 3

Kan bara konstatera att behandlingen gör mig tröttare och tröttare. Och att orken tar stryk. Men då finns min familj som ställer upp för mig till 100 procent. Som i dag när jag "bara" skulle gå till sjukhuset och få min spruta. Då ringer telefonen och maken undrar om han ska skjutsa mig dig. Love. Så skönt det kändes. Senare på dagen ringde även dottern och undrade om hon skulle handla med sig middag när hon kom hem från universitetet. Om hon skulle! ;) Puss.
Och i dag fick jag även ett kort från min mamma som jag vet tänker på mig hela tiden. Hon är så gullig.
Mitt humör är ändå ganska bra. Och jag känner mig trots allt ganska stark. Fokus ligger fortfarande på hösten när jag ska vara frisk igen.
Nu ska jag vila. Men jag skriver så fort jag har något att berätta.
Kram på er.

Behandling nr 3

Så var den också gjord - cellgiftsbehandling nr 3. Börjar få rutin på det här.
Läkarbesöket innan klargjorde att cancern i bröstet svarat ordentligt på behandlingen. Och det var ju skönt att höra. Svullnaden i bröstet hade gått ner och han kände cancerknölen tydligare, vilken också hade blivit mjukare. Det känns jättetryggt att prata med honom och han är tydlig när han pratar. Gud vad viktigt sådant är!
Pratade också en del om min mage som inte är att leka med efter behandlingarna. Som förklaring till värken sade han att slemhinnorna i mina tarmar och troligtvis också magsäcken blir irriterade och kanske också inflammerade av cellgifterna. Det är bara att ta de värktabletterna jag redan fått utskrivna mot smärtan. Men blir det för jävligt - och om jag får feber - ska jag höra av mig.
Nästa gång jag får cellgiftsbehandling byter de sort. Tidigare har de sagt att den är värre och risken är också större att jag mår illa. Men i dag sa läkaren att tidigare patienter sagt att de upplevt att den behandlingen är lindrigare. Det är det jag säger. Man ska aldrig ta ut något i förskott! Tänk att i onödan gå och oroa sig för något som kanske inte blir så farligt. Usch vad dumt.
Hade också med mig bilder på bröstet i flera olika positioner för att läkaren ville ha med det i min journal. Tänk att de på en avdelning med så mycket dyr utrustning inte har en enkel kamera. Nej, i stället fick vi ta bilderna med vår kamera och skriva ut det på skrivaren. Hm. Det fick i alla fall läkaren att vilja fortsätta dokumentera bröstets utveckling. I dag fick sköterskan därför gå ner på en annan avdelning och låna en kamera för att dokumentera bröstet så som det såg ut i dag.
Vädret är underbart - soligt och varmt - och det gör att humöret också är soligt. Visst, jag är trött efter behandlingen, men en kort promenad till Waynes på Krämaren orkade jag med på eftermiddagen för en fika med dottern. Och lön är det i dag också. Kan det bli bättre? Nä, kunde väl tro det.
Nu tar jag en dag i taget. Förhoppningsvis blir det en resa till Dalarna och show med Peter Carlsson och Blå grodorna på Dalhalla på fredag kväll. Om det inte blir så att jag orkar åka med upp har vi en plan B som jag är jättenöjd med. Tack H för att du ställer upp och följer med min man om jag inte orkar. ;)
Nu får det vara nog för i dag.
Kramar

Hemma från Sälen

Nu kan jag berätta vad man gör i Sälen när det inte finns snö. INGENTING. Eller rättare sagt; Man gör INGENTING utan att själv ge sig dåligt samvete efteråt. Någon som provat? Det ger en känsla av välbehag som hänger sig i länge, länge. :)
Fast vi har gjort annat än INGENTING också. Vi har spelat familjespel och ungdomarna har hoppat studsmatta vid Hundfjällets skidanläggning. Den ena mattan var från 0-8 år (men man kunde hoppa även som 15-, 19- och 20-åring). Love. Sen har vi varit ute och gått. Gick bland annat bort till den svarta backen vid Hundfjället - och den var äckligt brant. Där skulle då aldrig jag ge mig utför. :P
Antalet personer i Sälen den här årstiden kan räknas på en hand - åtminstone som vi upplevde det. Det var tyst och man hörde fåglarna kvittra inpå knuten. Vädret var stundtals soligt och 20-25 grader varmt och det var jätteskönt att kunna sitta och koppla av på altanen. Fast stundtals var det regn och 10 grader varmt. På natten var det nollgradigt. Som sagt - vädret var väldigt ostadigt.
Huset vi lånade var jättefint med 12 bäddar. Det fanns alla bekvämligheter som öppen spis, bastu, tvättmaskin, diskmaskin. Dit skulle vi gärna vilja åka igen. Kanske även på vintern för att åka längdskidor. Eller kanske redan i sommar igen.
Men nu är det söndag och dagen före behandling nr 3. Kan någon förstå att jag förträngt det under den här helgen? :P Men det har inte varit svårt att förtränga för helgen har varit helt underbar med trevligt sällskap. Love you all!
Kramar

Äntligen!

Äntligen är det onsdag, så i morgon bitti bär det iväg till Sälen. Tänk att man kan längta efter något så mycket. Men det är väl så att jag (och hela familjen egentligen) behöver lite andrum och också luftombyte. För det är en tuff tid vi går igenom allihop. Och jag lovar återkomma med en rapport till alla som undrat vad man gör i Sälen så här års. ;)
Annars tycker jag nog att jag har återhämtat mig ganska bra inför måndagens tredje cellgiftsbehandling. Fortfarande är magen ett problem och ryggen har tagit stryk. Har svårt att stå en längre stund. Då säckar ländryggen ihop. Det är väl cellgifterna som tuggat i sig av ryggmärgen. Snällt att de inte tuggat i sig allt i alla fall. ;)
Det får bli allt för den här gången. På söndag kväll kanske det finns mer att skriva. Nu hoppas jag att ni alla passar på att njuta av de lediga dagar ni har framför er.
Kramar

Längtar till Sälen

Just nu längtar jag bara att få åka till Sälen för här hemma är det så intensivt med jobb och pluggande för en del. :( Och jag orkar inte göra så mycket själv. Blir mest att jag ger mig ut på stan, går en sväng, fikar, handlar mat (om jag har någon med som kan bära eftersom infarten i armen förbjuder mig att bära tungt) och går hem igen. Fast egentligen är jag glad att jag orkar allt det där för det finns de som genomgår den här behandlingen som kanske inte orkar eller ens har lust med någonting. Men just nu känns det ganska tråkigt....
Men förutom tristessen mår jag rätt ok. ;)
Kramar

Njuter av dagarna

Jag kan bara säga att jag just nu njuter av dagarna som går. Allt känns ganska bra.
I går var hela familjen samlad till middagen och i dag har jag varit hemma hos dottern och hennes sambo för att få lite sällskap. Övriga i familjen har annars pluggat, jobbat eller umgåtts med kompisar.
I går var jag till hattaffären här i stan och provade huvudbonader inför sommaren för jag kan avslöja att det blir ganska varmt med peruk. Och värre blir det väl när den riktiga sommarvärmen kommer. :P Nåväl. Jag köpte mig en keps - jag som ALDRIG passat i keps! Kanske vågar jag gå ut med den utan att ha peruken under... Jo, men det tror jag nog jag vågar. ;) Måste bara be någon "skala" huvudet från resterna av hår som sitter fläckvis. Då kan det nog bli ganska bra.
I kväll blir det nog Melodifestivalen - ett riktigt sömnpiller egentligen, men i brist på annat så... Får väl heja på det svenska bidraget.
Och i morgon är det en ny dag. Får se vad den har för överraskningar.
Kram

20 år

Hej å hå. Här går dagarna en i sänder. Någon som trodde annat? Försöker vara ute så mycket jag orkar. Går kortare promenader, sitter ner och kollar på alla människor som rusar förbi eller smiter in och fikar någonstans. Livet kan tyckas ganska soft, men jag skulle gärna byta det mot ett vanligt där jag går till jobbet varje dag. För jag saknar jobbet och mina arbetskamrater.
Har dessutom varit lite förkyld de senaste dagarna. Kan det vara min kära son som delat med sig av sina baciller?! Tack för det i så fall. <3
Annars rullar det på som sagt. En konstig sak är att man vänjer sig fort, som med mitt kala huvud till exempel. Det är ju inte helt kalt. De gråa stråna stretar emot och sticker upp som små bebishår. Men jag har vant mig vid det och att använda peruk - även om den rackarn både kliar och sticks efter ett tag. :P Positivt är också att det är väldigt enkelt att fixa frisyren innan man ska gå ut.
Kanske undrar någon varför jag gett detta inlägg titeln; 20 år. Ja, inte är det min ålder (även om det kunde vara ett önsketänkande...). Förklaringen är ganska enkel. I går firade vi nämligen 20-årig bröllopsdag. Vi lunchade tillsammans, vilket inte sker alltför ofta på vardagarna, men presenten fick jag redan två dagar tidigare - nämligen en resa för två till Thailand i vinter. <3 Så jäkla nice!!!!! Kommer på mig själv med att dagdrömma om det ibland. :D
Men först resan till Sälen om en vecka.
Kramar

Ett år äldre

Ja, så var man alltså ett år äldre, men oj vilken födelsedag det var! Trots det ojämna i antalet år, så har jag väl aldrig blivit så uppvaktad som i går. Det var så många som tänkte på mig. <3
Dottern hade lagt universitetsstudierna åt sidan för att kunna vara med mig och vi hade en jättemysig dag. Och på kvällen hade jag hela familjen, svärmor och några vänner runt mig på lite kaffe och tårta. Det var så skönt att leva som vanligt för en dag. Tack till er alla som gjorde att jag kommer minnas den länge.
Annars mår jag väl rätt ok för tillfället. Så jag ser verkligen fram mot resan till Sälen nästa helg (Kristi himmelfärd). Det ska bli skönt med lite luftombyte för att kunna ladda batterierna ytterligare innan det är dags för behandling nummer tre på måndagen direkt när vi kommer därifrån.
Något som jag verkligen lärt mig av det här är att leva i nuet. Det där andra kommer ändå tids nog, så varför oroa sig eller gå och älta det i dag? Men det handlar väl om inställning också. Och hur man är som människa.
Kram

Födelsedag

Grattis på mig för i dag fyller jag år! :D
Blev ordentligt uppvaktad i morse med både sång och paket av hela familjen. Älskar er. Nu har jag mycket att se fram mot - både middag och en resa till varmare breddgrader. Dessutom kan jag äntligen dricka kaffe i sådana koppar som gör kaffet extra gott att dricka. Samtidigt som jag avnjuter kaffet är det kanske läge att sitta och trampa på fotspikmattan? Någon som är avundsjuk? :)
Skönt att fokus inte ligger på sjukdom och elände för en gångs skull. Men med dagens uppvaknande kan det inte annat än kännas bra.
I går var också en bra dag. En lugn förmiddag följdes av kaffe (äntligen ;)) på Änggatan. Nice. Efter det tog vi med oss ungdomarna för att äta en läcker sallad hos och i trevligt sällskap med dotterns svärföräldrar. Det blev en härlig kväll i värmen på altanen.
Och i dag fyller jag alltså år.
Kram

Slapp lördag

I dag har vi tagit det lugnt - igen... Har tvättat lite bara. Och så har vi rensat lilla balkongen från ett fågelbo med två duvägg. Och så har ju maken jobbat förstås. Så lite har det ju hänt.
Värken i magen är bättre i dag. Men jag är trööööttttt och håglös. Känns som jag är tömd på energi. Inte ens vinet till maten smakade gott. Fan. Men maten smakade desto bättre. :D Gillar min familj som gör så god mat åt mig. <3
Just nu är det speedway på tv och det gillar ju inte jag så mycket... Men det finns andra i familjen som lever sig in i det till 110 procent. ;) Blir att lägga sig och läsa i stället.
Kram

Efter regn kommer sol

Ovanstående talessätt stämmer alldeles utmärkt i dag för att beskriva hur jag mår. Nu befinner jag ju mig i en speciell situation, men utifrån den så mår jag ganska ok i dag. Har sovit hela natten (bara störts lite av snarkmaskinen som han använder som jag delar sängen med ;) Älskar dig). Värken börjar sakta avta och jag känner att det går åt rätt håll. Då kommer också det goda humöret tillbaka. Livet rullar liksom vidare på ett mycket enklare sätt.
Gårdagen började tidigt med ett besök på sjukhuset och veckans omläggning av infarten i armen. Det gick galant. Men promenaden från sjukhuset och hem tog på krafterna. Herre gud. Den lilla biten! Men det har jag två veckor att få rätsida på nu. :P
På vägen från sjukhuset ringde jag tandläkaren för en akut tid eftersom jag lyckats bita av mig tanden längst bak genom att tugga på en mjuk godis. (Jag ska alltid lyckas med de mest konstiga saker.) Egentligen smakar inte godis så gott just nu, men några skumgodisar ville jag ändå ha och vips så var tanden trasig. Den blev sylvass och efter bara några minuter blödde tungan. Fan också! Ja visst ja. Jo, jag ringde alltså tandis i går morse och fick tid en timme senare. Snacka om att bli tagen på sängen eftersom jag är en person som inte direkt älskar att gå till tandläkaren.
Efter en koll så skulle tanden lagas. Men först en jädra massa bedövning. En halv timme senare och 1 500 kr fattigare var jag på väg därifrån. Nu med en hel tand men hela munnen fullständigt bortdomnad. Pust.
Efter det var det bara att åka hem och vila. Jag var helt slut. När bedövningen släppt (framåt eftermiddagen) så tog jag med mig sonen och vi gick ut och köpte oss varsin go macka och satte oss ner och tog det lugnt. <3
Och i dag ringde mamma. Hon låter pigg och det gör mig glad. Hon är bara bäst. Jag vet att hon oroar sig och tänker mycket på mig. Men vi måste alla se framåt. Hösten är bara ett stenkast bort (om än ett långt sådant ;)).
Kramisar

Ser framåt

I går fick jag ett sms från en nära släkting som önskade mig grattis på födelsedagen. Leendet spred sig i ansiktet när jag svarade och skrev att det dröjer ytterligare nästan en vecka innan dagen infaller. Undra hur han kom på det? Att jag fyllde i går alltså! Men det är klart, fyller man 40 i slutet av det här året är det kanske svårt med minnet ;). Nu har jag i alla fall något att reta honom för på hans 40-årsdag.
Annars var gårdagen en bland alla andra. Kände mig lite piggare även om värken sitter i fortfarande. Försöker att röra mig så mycket jag kan, men det tar några dagar innan orken är tillbaka. Går mest fram och tillbaka i lägenheten. Tur att den är så stor så att det blir lite ytor att röra sig på. ;)
Tankarna är annars svåra att bena ut. Det blir ofta ett enda stort virrvarr. Dagar, som de som varit, kan de vara tunga och svåra att dölja. Men så måste det ju också få vara. Det här är ingen lek. Det är en tuff kamp som jag ska igenom. Men jag tror man förändras lite på vägen. Blir mer aktsam om det man har och tar vara på stunden. För vad har man för glädje av stundens händelser om man inte ser dem?
I dag ska jag i alla fall ta tillfället i akt och träffa en liten kille och hans mamma och äta deras nygjorda rabarberpaj. Det ska bli riktigt nice.
Kramar i massor

Tuffa dagar

Gårdagen vill jag helst bara dra ett streck över. Värk i kropp och mage som gjorde att jag kallsvettades och kände mig svimfärdig. Fan vad tufft. Sängläge är bara förnamnet en sådan dag. Nu kan jag faktiskt förstå att det fanns en mening när vi köpte våra nya, härliga sängar förra året.
Men när det är som tuffast - det är då ni dyker upp. Som i går.
Först ett sms som peppade mig att kämpa på.
Framåt eftermiddagen ringde det på dörren och det kom ett chokladbud. :) Den chokladen ska bli god att mumsa på bara jag känner mig bättre i magen. Blommorna som följde med leveransen var också jättevackra liksom den söta lilla nallen. Du vet när jag behöver det som bäst.
Senare på kvällen fick jag ett sms att jag är välkommen att äta rabarberpaj i morgon eftermiddag. Bara orken finns där så ska jag banne mig ta mig dit och avnjuta det.
Nu är förhoppningsvis det värsta gjort efter behandling nr 2 och det är bara att sätta fokus framåt igen. Jag vet ju att det blir bättre och nu har jag en del att se fram emot. Sälenresan om två veckor kanske kan bli av eftersom behandling nr 3 blev framflyttad från torsdag till måndag. Det vore kanonskönt med lite luftombyte. Och helgen därpå är det dags för Peter Carlsson och Blå Grodorna i Dalhalla. Då ska vi bo över hos ett par kompisar som har sommarhus där uppe.
Ta hand om er.
Kram

Livet går vidare

Känns ganska bra efter den här behandlingen. Har i och för sig tagit några smärtstillande. Har lite ont i rygg och lår, men inte värre än att vi kunde åka till Askersund i går och äta glass jag och alla barnen samtidigt som maken passade på att närvara på STCC-premiären på Mantorp. Vi hade i alla fall en mysig stund i solgasset.
Fast det känns ganska tungt stundtals när värken kommer. Då kommer tankarna och ordet cancer dyker upp. Jävla skitsjukdom. Varför jag? Men det är så det är. Jag måste ju igenom det. Och i höst SKA jag vara frisk. Så det så!
Annars har det inte hänt så mycket under helgen. Bara tagit det lugnt och njutit av det fina vädret. I morgon börjar en ny vecka, så vad finns det att klaga på? ;)
Kramar

Dagen efter dagen innan

Efter att ha ätit en ljuvlig fiskrätt hos svärmor i går kväll var jag enormt trött, så redan vid 21.45-tiden var jag hemma och kröp i säng. Somnade omedelbums och sov till strax efter 8 i morse. Det var välbehövligt. Förutom tröttheten har dagen känts ganska bra. Upptäckte dock direkt när vi kom hem från sjukhuset i går att infarten i armen blött igen. Så det vara bara att åka dit till klockan 16 i dag och få den omlagd samtidigt som jag fick min spruta för produceringen av vita blodkroppar.
När det gäller resultatet från skiktröntgen och att jag kan ha levt med förändringarna i lungorma i många år så har det sin förklaring i att detta har inte gått att se i en vanlig lungröntgen. Så det är inget konstigt att de upptäckts först nu i så fall eftersom en skiktröntgen visar mycket som inte ens läkarna har någon förklaring till. Därför väljer jag att ligga lågt med det resultatet och ta det när det dyker upp efter alla behandlingar.
Ikväll ska vi samlas hela familjen och äta god mat. Det ska bli jättekul att ha alla omkring sig. Men nu ska jag lägga mig och vila en stund. Har i alla fall varit och hälsat på ungdomarna i deras nya lägenhet i dag - och deras mysiga katter. Och suttit på deras soldränkta balkong. Nice.
Kram