Toppen och botten

Vår lilla Harry är på väg till sitt nya hem i vår lägenhet. Puss

Kan han bli sötare?

De gångna dagarna har varit både och. Vår 8 veckors golden retrievervalp (som vi hämtade i Åmål i tisdags) har gett mig (och resten av familjen också förstås) massor av kärlek och glädje. Han är den coolaste man kan tänka sig och har funnit sig väl tillrätta hos oss.
Själv har jag mått för jävligt rent ut sagt. Efter behandlingen i måndags var det ganska ok. Men efter sprutan i tisdags tog krafterna helt slut. Tisdagen gick väl ganska hyfsat när vi hämtade Harry, men gårdagen vill jag bara dra ett streck över. Det var snudd på den värsta dagen hittills under hela behandlingen. Jag orkade INGENTING. Inte ens att sitta upp. Och då är det risigt. Ingenting smakade gott och magen vände sig ut och in. Blev helt skakig av att inte få i mig så mycket och dessutom ha en mage som minst sagt gör som den vill.
Svärmor och hennes syster kom hit på kvällen och åt, men jag orkade bara vara med en stund. Sedan fick jag lägga mig. Snacka om trevligt sällskap. Men vad gör man när orken tryter? Det är ju egentligen inget konstigt. Det vet jag ju. Men när jag är mitt uppe i skiten (och när det varit så jobbigt som det varit nu) då vill jag bara lägga mig i sängen och sova bort några dagar i almanackan.
I dag är det lite bättre (med betoning på LITE). Alla förbättringar är välkomna när det känns som tyngst. Men nu ska det fan i mig bli bättre för jag har genomgått mina SEX behandlingar och har klarat mig igenom dem som en kämpande tiger. Mycket tack vare er alla.
Kramar

Behandling nr 6

Fatta!!!! Jag har fått min sista cytostatikabehandling!!!!!!! Kan knappt fatta det. Det känns så underbart. Men jag är trött, så jävla trött. En överraskning när jag kom till sjukhuset i dag var att de tog bort infarten i armen. Fatta!!!!! Jag har inte den kvar. Tror knappt det är sant. I stället ska de sätta in en port i bröstet i samband med operationen eftersom jag har elva gånger med antikroppar kvar att få. Ungefär en månad efter operationen (slutet av september) ska jag börja med strålning och antikroppsdroppet fortsätter jag med var tredje vecka precis som nu. Och den 7 augusti ska jag på skiktröntgen av bröstet. Det är mycket nu....
Annars har det inte hänt så mycket. Jo, förresten. Jag ska göra er lite nyfikna (hihi). Vi har en sak att berätta, men det avslöjar jag i ett nytt inlägg lite senare i veckan....
Nu ska jag förflytta mig ett antal meter och slå mig ner i soffan och se vad tv:n har att erbjuda. Säkert något bra.... NOT.
Kram

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Det har varit några intensiva, men otroligt mysiga och trevliga dagar på Gotland. Var också jättemysigt att träffa mellandottern och hennes sambo och få rå om dem lite. Love.
Anlände till Gotland midnatt natten till torsdagen. Mellandottern hade handlat frukost, chips och dricka, så det var bara att åka till lägenheten på Gustavsviks camping direkt. Där satt vi och mös i någon timme innan orken tröt och jag stöp i säng.
På torsdagen åkte vi in till Visby och strosade runt. Åt bland annat glass på en glassbar som har 100 sorters smaker att välja på. Snacka om att ha svårt att välja. Köpte sen med oss lite mat till lägenheten och brassade käk där. På natten hörde vi en åskknall som skrämde slag på oss och regnet vräkte ner.
Fredagen började redan klockan 7 för att vi skulle hinna med så mycket som möjligt. Det var mulet efter nattens regn, men det klarnade upp och blev både soligt och varmt. Vi packade ihop våra saker och drog till Fårö. Tittade på både raukar och en övergiven fiskeby innan vi hälsade på mellandotterns sambos faster. Därefter åkte vi till Krusmyntagården och åt den gotländska specialiteten saffranspannkaka med sambärssylt. Konsistensen påminde om ostkaka. Det var gott.
Sen åkte vi tillbaka mot Visby. Käkade på restaurang innanför muren. Sen var det bara att sitta av timmarna innan båten skulle gå tillbaka till Nynäshamn. 00.50 tuffade vi iväg och anlände Nynäshamn 04.15. Maken och dottern körde hem medan jag satt och sov i baksätet. Hemma vid 7 i morse och alla föll genast i "koma". Efter bara några timmars sömn är det bra segt just nu...
Som sagt, dagarna på Gotland var intensiva, men ack så roligt det var att komma hemifrån och tänka på och uppleva något annat ett tag.
Tack min gulliga familj för att ni finns och för att vi kan göra sådant här tillsammans.
Kramar

Läkarrond och Gotlandsresa

I dag var jag på läkarrond. Hade med mig maken och äldsta dottern som stöd. Och det kändes skönt när besöksrummet fylldes av sex personer utöver oss (läkare, läkarstuderande och sköterska från kirurgen, läkare och sköterska från onkologen och så var det ytterligare en sjuksköterska). Läkaren från kirurgen var samma som jag träffade den 1 april när jag fick beskedet och han var lika trygg i dag. Han kände på bröstet och kunde konstatera att behandlingen gjort verkan. Tumören är 4-5 centimeter stor. Operation blir den 27 augusti. Känns så jävla skönt att veta att cellgiftsbehandlingarna som jag gått igenom (den sjätte och sista på måndag) har haft någon mening.
Efter operationen ska jag genomgå strålbehandling måndag-fredag i fem veckor. Tydligen ger det inga biverkningar utöver att huden kan bli röd. Men det kan jag faktiskt stå ut med. Utöver strålbehandlingen ska jag fortsätta ta antikropparna (som jag hittills fått i samband med cellgiftsbehandlingarna). De ger heller inga biverkningar. :)
Nog om sjukdomar. Fan vad trist det blir att bara skriva om sånt. Då är det roligare att berätta att barnens kusin fick en liten Emil i måndags. Grattis. Ska bli så mysigt att träffa honom.
Nu måste jag sluta så att vi inte missar båten till Gotland. ;)
Kramar

Semesterväder?!

Vad är det för väder vi har? Regnigt och ruggigt. Inget passande semesterväder direkt.
Jag har i alla fall vaknat efter en hel natts sömn. Var helt slut i går efter släktträff och att få rå om våra nattgäster. Men det var det värt - varenda minut. Jag känner mig så glad inombords. Allt var så lyckat. Då gör det inget om jag blir lite trött efteråt.
I dag är det dags för omläggning av armen igen. Alla sådana besök skulle kostat mig 80 kronor om jag inte hade frikort. Och läkarbesöken kostar 250. Det skulle ha blivit en kostsam sjukdom om jag inte samlat på mig frikortet på bara några veckor! Men det har fungerat mycket bättre sedan de ändrade och la infarten uppåt från armvecket, så besöken på sjukhusen har inte blivit så täta som tidigare. ;) Är bara där 1-2 gånger i veckan ändå...
Annars så laddar vi för Gotlandsresan på onsdag. Det ska bli så kul att lämna stan om så bara för några dagar. Och att få träffa mellandottern. Som jag längtar.
Kram

Vilken helg!

Svante, varför är du inte min? ;)


I går var det släktkalas i Guldsmedshyttan. Det var jättetrevligt. Syrran, födelsedagsbarnen (och numera 60-åringarna) samt syrrans son hade dukat långbord i trädgården och vi var sammanlagt 23 personer som samlades. Det bjöds på jättegod smörgåstårta och till det vin eller öl. Jag kände mig pigg och det var kul att kunna vara med. Drack till och med två glas vin. :)
Fick även se ett äkta vattenkrig mellan syrrans son och hans kusin. Vem som segrade? Nja, det blev nog oavgjort, åtminstone om man ser till hur blöta de blev. ;) Kul var det.
På väg hemåt mötte vi regnet. Tänk vilken tur vi haft. Vädret hade varit helt perfekt fram till dess.
Brorsans dotter och hennes man följde med oss hem för att sova här. I deras sällskap fanns även vovven Svante, en makalöst mysig kille som skänkte oss mycket glädje. Men det var så oerhört kul att träffa brorsans dotter igen. Hon har hunnit bli 28 år och alltför många år har gått sedan vi sågs senast. Nu är hon gift med en jättefin kille.
I dag åkte de hem igen. Och det blev tomt. Men jag har haft två jättefina dagar som jag kommer leva länge på. Allt har varit jättelyckat och jag är så otroligt glad över alla människor runt omkring mig som gör allt detta möjligt.
Kramar

Ny kallelse

I går morse, när jag och maken satt vid frukostbordet och planerade vad vi skulle göra, så damp det ner ytterligare ett brev från sjukhuset med posten. Jaha, vad var på gång nu då? Jo, nu ska jag dit den 7 augusti på ytterligare en bröströntgen. Men i stället för att spruta i mig kontrastvätska denna gång så ska jag DRICKA det. Man har typ 2,5 timme på sig att dricka upp det. Jag har gjort det förr och då höll jag på att kräkas! Fan vilken ångest jag har för det. Hur ska jag göra för att skaka av mig alla negativa vibbar inför det? Jag kan ju inte gå dit och VETA att jag kommer kräkas. Då gör jag säkert det också.... Nej, positiva tankar var det. Hur fan nu det ska gå till?!
I alla fall. Makens och mina planer tog fart och vi bestämde oss för att ta en biltur. Himlen var blå och det var varmt. Bilen tog oss genom det gröna landskapet längs småvägar till Arboga. Där satt vi och njöt på en bänk en stund innan vi njöt av lite fika vid torget. Sen bar det av hemåt.
I går beställde vi färja till Gotland. Vi åker på onsdag när jag varit på läkarrond. Det blir bara två övernattningar - tyvärr - men vi laddar för två härliga dagar tillsammans med mellandottern. Hon har lovat visa oss öns alla pärlor. Åh, vad jag längtar.
I dag ska vi fortsätta städa. Vad kul det lät... Nåja, då slipper vi ju det nästa vecka. Alltid en fördel.
Och i morgon är det släktträff. Kul.
Kramar

Dagarna går

Mår rätt ok. Sover också gott om nätterna. Kanske för att jag försöker hålla igång om dagarna? I går städade jag och sonen hans rum. Och det var välbehövligt.... Det fanns mycket som kunde kastas där. Älskar dig killen. Men det blev fint. Och en mindre ommöblering blev det också. Synd bara att gardinstången (som sitter tre meter upp) lossnade från väggen. Fick bli en provisorisk lagning innan jag orkar ta fram borrmaskinen och fixa det ordentligt. Sånt som händer.
Det är ungefär det som händer på dagarna. Vi städar! Allihop. Inget roligt semestergöra, men nu när vi har tid är det skönt att det blir gjort ordentligt.
Annars så gick äldsta dottern på sitt dygnspass på jobbet i går eftermiddag. Sista passet innan även hon har semester. Det är hon värd. Mellandottern är kvar på Gotland. Hon ringer emellanåt och berättar hur mysigt hon har det och vill att vi ska komma dit i några dagar. Saknar henne. Puss.
Snart är det lördag och släktkalas. Det ska bli skoj. Och nattgäster får vi också. Brorsans dotter och hennes man kommer med hit efteråt. Ska bli jättekul att umgås med henne igen för det var alltför många år sedan vi sågs. Mycket tid att ta igen.
Kram

Piggare igen

Jaha. Så var det en ny dag. En dag när jag känner mig bättre än dagen innan. Det ni! Det är stort! I går var vi förresten i Nora och käka lunch på en grekisk restaurang. Det var över förväntan. Mycket gott! I går var jag också på apoteket och köpte ögondroppar. Ända sedan den här jävla behandlingen började så har jag haft problem med torra ögon och framför allt på nätterna. Men tror ni jag kommit ihåg att köpa ögondroppar? Nej. Just det. Men i går gjorde jag det och i natt när jag vaknade var det första gången på länge som det inte kändes som om jag hade ett helt grustag i ögonen. Det var nice.
Önskar bara att det fanns någon medicin för att få rätsida på magen. Fast nu är den också bättre. Men den har betett sig för jävligt rent ut sagt. Vet inte hur många gånger jag tvingats gå på toa på dagarna och då vågar man ju inte heller lämna lägenheten. Men i går och i dag har den visat sig från en lite bättre sida, så vi får hoppas att det håller i sig. Suck.
Måste berätta en annan sak. Jag har i säkert ett halvår pratat om att jag vill ha fönstrena tvättade. Det är inget man gör i en handvändning. Vi har nämligen 26 stycken! Plus ett överfönster till vart och ett - och vi har cirka tre meter i takhöjd! Det är stege som gäller! Maken har pratat om att göra det på semestern. Men med trasiga höftleder kan han inte göra mycket...
Men så i går kväll. Ja, jag menar kväll. Då fick äldsta dottern och sonen ett ryck. De började tvätta fönstrena! Och jäklar vad fint det blir. Nu kan vi se ut. ;) Ja, gud vilka ungar jag har. De är bara bäst. Älskar er massor - allihop.
I dag är det tippen som gäller. Har haft grejer stående i lägenheten i - ja, jag vet inte hur länge - som ska slängas på tippen. Men har det blivit gjort? Nej. Men nu jäklar. Nu är det fart minsann. Det blir nog några lass innan allt är väck. Underbart.
Nu märks det att jag börjar bli piggare, för inläggen blir långa. Men det är ju semestertider och det kan bli en hel del skoj framöver om jag bara piggar på mig. Först ut är släktträffen i Guldsmedshyttan på lördag. Det ska bli skitskoj. Hoppas bara att vädret är med oss.
Men vi skrivs nog innan dess.
Kramar

Tillbaka igen

Nu verkar saker och ting ha rättat till sig i kroppen. Men det har varit en jobbig vecka. Att magen har krånglat så fruktansvärt har gjort att jag inte haft några krafter alls. Dessutom har jag haft svårt att hålla värmen. Trots att mina fötter varit varma på utsidan, så har jag upplevt att de varit iskalla på insidan. En märklig känsla. Men i dag verkar det faktiskt vara bättre. Med allt faktiskt!
Till råga på allt detta så har vi haft riktigt skitväder. Jag tror det har regnat flera dagar i sträck. Grått och trist. Men i dag verkar det också ha rättat till sig.
Vad gjorde vi i går? Nada. Ingenting. Men jag har lärt mig att tillåta det vara så.
I dag då? Jo, i dag ska vi till svärmor och fika. Och äldsta dottern ska iväg och jobba ett dygn igen.
I morgon är det omläggning av infarten i armen som gäller och maken ska till sjukgymnasten. Sedan får vi se. Det känns som om det är på tiden att komma igång igen efter behandlingen. Kanske är morgondagen den rätta för det?
Kramar

Semestertider

"Omgiven av kärlek och vänskap". Tack snälla M & H för halsbandet och budskapet som ger mig hopp. Kramar


I går var ytterligare en sådan där mellandag. Magen krånglade nåt fruktansvärt och orken tröt. Men framåt kvällen fick jag ändå i mig lite fläskpannkaka. Trodde att det höll på att vända...
Men så vaknade jag tidigt i morse. Fick rusa till toa. Och sedan har det hållit på så hela dagen. Fan också. Som om jag inte känner mig matt ändå. Men nu tror jag det är bättre...
I går kväll sms:ade mellandottern att hon kommit in på universitetet. Hon ska bli lärare! Och hon som är på Gotland så jag kan inte ge henne den bamsekram jag så gärna hade velat. Puss.
I dag jobbar maken sin sista dag och sedan väntar fyra veckors semester. Fast det blir en annorlunda semester i år. Får se vad vi hittar på. Det är många som erbjudit att vi får komma och hälsa på. Vänta ni bara. Vi kanske antar erbjudandet...
Och ute regnar det. Och här inne slappar jag och sonen framför tv:n. What a life.
Kramar

Mår tjyvis

I dag är ingen bra dag. Mår tjyvis. Ont i magen och tryck över bröstet. Mår också lite illa. Men det var ju likadant efter förra behandlingen, så förhoppningsvis blir det bättre framåt slutet av veckan.
Dagen har jag tillbringat som en orolig ande här i lägenheten. Ena stunden har jag legat, nästa vandrat runt och så har det hållit på.
Men i morgon är en annan - och förhoppningsvis bättre - dag.
Kram

Spruta nr 5

Selma undrar nyfiket om det är mat jag har i min hand. Men tji fick hon. Det var bara en kamera.

Selmas kompis Mario undrar vad vi håller på med och om det är något gott han missar.

Infarten i armen. Det ser läskigare ut än det är. ;)


Så har jag varit och fått min femte spruta. Nu är det verkligen nedräkning som gäller. HURRA. Bara en omgång kvar. Jag kan inte fatta det. Men det är fakta.
Hur mår jag i dag då, efter gårdagens behandling? Jo, som vanligt är jag trött. Jag har också blivit rödflammig av kortisonet och jag känner mig uppsvälld. Hoppas det stannar vid det. Orkade i alla fall ta mig en promenad till mellandotterns lägenhet tillsammans med sonen för att hämta papper hos dem. Det gäller försäljning av bil som vi ska ombesörja åt dem medan de är på Gotland och förlustar sig. Hm. Älskar er gullungar.
När maken kommer hem från jobb och eventuell bilförsäljning ska vi äta fläskpannkaka som äldsta dottern gjorde innan hon åkte till jobbet på eftermiddagen. Vilka barn jag har!
Nu ska jag ta det lugnt.
Kramar

Behandling nr 5

Jaha, så var den också gjord - behandling nr 5. Jippi!!!! Nu är det fan i mig bara en kvar!!!!!! Tänk att jag är så nära målet... Mitt i allt detta är jag så himla glad.
Allt har gått bra i dag. Maken har varit med som stöd. Vi intog dessutom lunch i personalmatsalen på sjukhuset för behandlingsdagarna har en tendens att bli ganska långa. Just nu känner jag mig ganska trött.
Läkaren var förundrad över mitt blodvärde, hb 114, som är högt för att vara cancerpatient med så mycket medicinering. Jag sa som det var, att jag dricker blutsaft. Det hade han hört andra som gjort också och att även de haft bra blodvärde. Men tyvärr är det inget han får rekommendera eftersom det inte är "medicin".
Innan behandlingen var jag dessutom till vårdcentralen och tog ut spiralen. Eftersom det var en hormonspiral gynnar det skitcancertumören och jag rekommenderades att plocka ut den. Sagt och gjort!
En tuff dag är snart till ända. Ska se till att jag får i mig lite mat. Sedan blir det väl tv:n igen kan jag tänka. "Lotta på Liseberg", ett allsångsprogram som är lite väl segt, men det är ungefär vad som bjuds.
Kram

Fika i Guldsmedshyttan

Alfons är orolig över att det både regnar och åskar.

Brorsan bygger sig ett hus i Guldsmedshyttan.

Tänkte bara berätta att den tänkta fikan hos svärmor ställdes in eftersom hon "kidnappades" av sin dotter (min svägerska). :) Därför fick vi tänka ut några andra planer för dagen och det var då jag kom på att åka till syrran, hennes man och brorsan i Guldsmedshyttan och tigga kaffe. När vi lämnade stan var det soligt och varmt, men hos dem regnade det och det var 14 grader. Brr. Jag frös som en hund. Fick ändå beskåda brorsans hus som han håller på att bygga. Det är imponerande att kunna bygga ett så stort hus när man inte har vare sig utbildning eller annan kunskap från byggbranschen.
Nu blir det mat, tv och sedan ska jag sova för jag är trött. Kanske för att jag tänker på morgondagen och behandlingen...
Kram

Snart dags igen

I morgon är det dags igen... Den femte omgången cellgifter ska in i kroppen. Känns inget vidare. Fast - egentligen gör det det. För efter det är det - förhoppningsvis - bara en omgång kvar. Samtidigt vet jag att jag kommer att må dåligt efter behandlingen, så det är verkligen mycket känslor med i det här. Men jag är fast besluten att fixa det (som om ni inte märkt det förut). Och med familjens stöttning känner jag mig som en krigare.
Vad har annars hänt de senaste dagarna? Ja, värmen har ju gjort att det inte hänt så värst mycket, men jag var ändå med äldsta dottern, sonen och maken (som satt i skuggan och tittade på) och plockade jordgubbar i går. Det blev 5,5 kilo! Dottern ska bland annat göra saft för första gången. Det blir spännande. Men det ska stå i kylen ett antal dagar innan det är klart att smaka.
I dag känns det ändå inte så varmt som tidigare. Även värmen i lägenheten har sjunkit lite (äntligen). Det passar mig. Har också pratat med svärmor om att fika hos henne i eftermiddag. Det är väl ungefär vad som händer i dag.
Mellandottern reste till Gotland i förrgår och blir där åtminstone till mitten av augusti. Hon får säkert en härlig tid där, men jag saknar henne redan.
Har ni förresten provat på att frysa vindruvor och äta dem i värmen? Skitgott och svalkande! Det är äldsta dotterns idé. Hon vet vad en cancersjuk mamma vill ha.
Kramar

Lider i värmen

Nu får värmen ge sig. Jag orkar inte med den mer. Pust. Har aldrig någonsin tidigare lidit så av värmen. Det har mest blivit att jag suttit hemma de senaste dagarna. I går var jag tvungen att ta mig till sjukhuset för att lägga om infarten i armen. Men det var svettigt. Hade dessutom fått värmeutslag (som kliar!) under plasten som skyddar infarten, så de ändrade läget och lade slangen uppåt på armen i stället.
I går fick jag också en kallelse till en läkarrond den 22 juli då både kirurg- och onkologläkare ska titta på mitt bröst och se om det blivit så mycket bättre att det går att operera efter den sista cellgiftsbehandlingen. Bättre har det blivit. Det kan jag både se och känna. Bröstet är inte alls svullet längre och tumörjäveln har fått vad den tål (ha) och minskat betydligt i storlek.
I kväll åker mellandottern till Gotland för att stanna där i två långa månader. Hur ska jag klara mig utan henne så länge? Puss. Hon ville i alla fall att vi skulle fika tillsammans i dag och umgås lite innan hon åker. Sedan dröjer det ett tag innan vi ses. Men kanske, kanske, kanske tar vi oss en kort tur till Gotland senare i sommar om jag orkar. Har varit i Visby över en helg för många, många år sedan, men minns inte så mycket av hur det såg ut, så det skulle vara kul att se det igen.
Nä. Nu ska jag tömma diskmaskinen och röja i köket.
Kram

Svettigt i värmen

Jag har legat lågt i ett par dagar nu för den nästan 30-gradiga värmen är jobbig. Här hemma går det väl an eftersom jag inte behöver ha peruk eller något annat på huvudet. Men att behöva ta på sig peruken i den här värmen... Det känns som att ta på sig en vintermössa. Därför har jag hållit mig hemma. Dessutom har jag ganska tungt att andas. Så det är väl ytterligare en anledning till att jag försöker undvika värmen utomhus.
Annars mår jag rätt ok.
Så mycket mer finns det väl inte att skriva för tillfället.
Kramar