Tiden går fort

Trots att jag inte tycker att jag gör så mycket på dagarna, så försvinner de i en hast. Fast en promenad till sjukhuset för att strålas varje dag och promenader med Harry är ganska mycket när man inte mår jättebra. Eller jättebra och jättebra. Hur ska man säga? Ja, hur mår jag egentligen? Det är ganska mycket som sitter i huvudet nu. Många tankar. Men jag har också ont i kroppen, i lederna framför allt. En biverkning av antikropparna (Herceptin) som jag får var tredje vecka. Tappar jag till exempel något, så har jag god lust att låta det ligga eftersom kroppen skriker av smärta när jag måste ner för att ta upp det. Därför är jag glad varje gång Harry inte gör nummer 2 när vi är ute. ;)
Har också lite problem med högerarmen efter operationen. Det stramar från såret och ut i armen. Inte så att jag inte kan använda den, men det krävs att jag stannar upp, masserar och gör lite gymnastik lite nu och då.
Men det händer roliga saker även i mitt liv. I veckan var mellandottern här och färgade mitt hår mörkt. Jävlar vad fint det blev. Trots att det fortfarande är kort, så ser jag inte sjuk ut. Maken tycker till och med att jag kan gå ut utan peruk eftersom han tycker jag blev så fin i håret. Älskar dig. Mellandottern har dessutom sällskapat med mig till sjukhuset två gånger den här veckan. Jättemysigt. Och i går hade jag och äldsta dottern en "tjejdag". Först hade hon tenta på förmiddagen. Senare på dagen tog vi bilen och åkte till Ikea och köpcentrat utanför stan. Satt och fika och snacka en lång stund och köpte lite kläder.
Alla sådana "småsaker" är guld värda i min vardag. Det är också därför jag älskar min familj.
Nu ser jag fram mot nästa helg. På lördag ska vi på valpträff i Åmål. Harry ska få träffa sina kullsyskon. Senare på kvällen blir det tjejkväll med Martin Stenmarck och gänget. Jag och döttrarna ska alltså på Ladies Night. Det ska bli sååå kul. Eller hur tjejer? På söndagen är det sedan dags för valpkurs igen. Får se om Harry lärt sig nåt tills dess. ;)
Som ni märker så stannar det inte upp för att man har cancer. Det finns mycket att glädjas åt. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa glädjeämnen. Men med mycket kärlek och vänskap runt omkring sig, så är det lätt att kämpa på.
Kram