Älskar att julpynta

Tänk att det är första advent i morgon. Och tänk att äntligen få fylla alla fönster av både stjärnor och ljusstakar. :) Jag älskar det. Det kan vi behöva denna mörka (och regniga) tid. Ska nog även gå på julmarknad här i stan i morgon. Måste få känna på stämningen lite. Det är så fint här i stan med all julbelysning. Man blir alldeles nostalgisk och jag börjar faktiskt längta till jul. Men först har jag ju en rehabvecka i Alfta att se fram mot. :)
Veckan har annars passerat utan några större problem. Skjutsade ner sonen och hans kompis till Jönköping och Elmiamässan (Dreamhacker) i torsdags. De var verkligen uppspelta över att få spela dataspel dag och natt fram till i morgon. De hade liggunderlag och sovsäck med sig, men det har tydligen inte sonen fått så mycket användning av i alla fall. Enligt vad jag förstår så har han sovit några timmar vid datorn.... Tur att de är unga.... En annan hade aldrig orkat.
Maken har kämpat på med sin nya höftled. Han försöker trappa ner på värktabletter, men det lyckas inte alltid så bra. Humöret är inte riktigt på topp då... ;) Älskar dig ändå.
Förresten. Vad är det för skitväder vi har? Ska det vara så här eller är det bara för att vi köpt hund? Man kan ju undra. Ändå är det skönt bara man kommer ut. Men så är det världens gulligaste hund man har i koppel också. Han har betytt hur mycket som helst för min återhämtning efter den förbannade sjukdomstiden. Blir varm i hela kroppen bara av att titta på honom. Fast det tror jag gäller hela familjen, att vi älskar honom jättemycket alltså.
På måndag ska jag till sjukhuset igen. Dags för antikroppar (Herceptin) och den andra svininfluensasprutan. På tisdag ska jag dit igen, men då ska jag ultraljuda hjärtat igen. Och sen blir det väl lite jobb i slutet av veckan.
Nu blir det räkor och aioli. Och citronmarängpaj i efterrätt. :) Sen blir det tv:n. Dansbandskampen....
Kramar

Världens bästa Harry

Äsch. Det var bättre när jag hade mina valptänder. Då fick jag tag på grenarna... Men skam den som ger sig. Jag ska bara ha av den....


Matte, matte. Titta på mig. Jag ser ut som en travhäst.


Hick. Skit också. Jag skulle inte tagit den där sista drinken...... Och jag som tänkte läsa innan jag somnar....

Solen skiner!

När jag vaknade i dag trodde jag inte mina ögon. Solen sken där ute! Måste säga att den senaste veckan varit både blöt och mörk. Men i dag var det alltså annorlunda. Som jag gillade det. :) Måste ta med Harry på en långpromenad och njuta av solen. Bäst att passa på.
I veckan som gick fick jag för övrigt en kallelse till ny ultraljudsundersökning av hjärtat. Ska dit den 1 december. Skönt att de håller koll på mig. Annars rullar dagarna på. Det är rätt ok. Det enda som inte släpper är värken i lederna. Ofta är jag stel som en pinne. Och det gör satan så ont att böja sig ner för att ta upp det man strax innan tappade. Ibland tänker jag att det får ligga där det ligger.
I måndags kom maken hem från sjukhuset. Med färdtransport. Och halvsittande på en bår. Men det var inte så allvarligt som det låter. Det handlade mest om att han ska vara försiktig så att inte höftleden går ur led. Men han har traskat på med sina kryckor här hemma i veckan. Visst, han har ont, men han kämpar på. Love you.
Har varit iväg till jobbet några dagar den här veckan. Ibland känns det bättre, ibland mindre bra. Har svårt att få feeling för skrivandet. Allt tar sån tid. Börjar tro att jag har för stora krav på mig själv. Kanske är det så?
I veckan har jag tackat ja till platsen på Alfta rehabcenter vecka 51. Det ska bli så skönt. Helgen innan ska vi åka upp redan på fredagen och umgås med goda vänner och min brorsdotter och hennes man. Det ska bli riktigt kul.
Nä. Nu ska jag gå en långpromenad med Harry. Tar nog med kameran och försöker få några fina bilder i det fina vädret.
Kramar

Vilken skitvecka

Den här veckan har varit en enda lång berg- och dalbana. Först alla ? vid mitt läkarbesök i måndags. Sedan makens operation på tisdagen och oron innan vi fick klart för oss hur det gått. Samma kväll svimmade äldsta dottern, antagligen som en följd av allt som händer just nu och att hon skar sig i handen. Och i dag begravs min arbetskamrat. Ibland blir det bara för mycket. Mitt i allt det här ska vi klara både studier och jobb. Ja, ibland är det sannerligen inte lätt att leva.
Allt har för övrigt gått bra för maken. Han är dock kvar på sjukhuset och beräknas komma hem på måndag. Det "fina i kråksången" är att jag får äga fjärrkontrollen både fredag och lördag kväll. ;) (Var jag elak nu kanske?) :)
Jag har jobbat två dagar denna vecka. Det har känts bra, men jag blir fortfarande trött rätt fort.
I dag fick jag förresten brev från Cancerföreningen att jag beviljats en vecka på behandlingshem i Alfta i december (värde 12 000:-). Kan inte fatta det riktigt. Men det ska bli så himla skönt. Att bara tänka på sig själv bland andra kvinnor som varit med om samma skit som jag.
I dag har jag och mellandottern varit på långpromenad med Harry. Sedan kom hon med hem hit och fika. Det är så tryggt att ha alla barn omkring sig för tillsammans med dem kan jag vara mig själv. Och just den här veckan har varit tuff. Men tillsammans ska vi fanimej fixa allt. Eller hur? Älskar er massor.
Kram

Bara en massa ????

Om jag blev så mycket klokare efter dagens läkarbesök vet jag inte. Det är bara ? som blir fler och fler. Fick i alla fall klart för mig att prickarna i lungorna försvunnit. Det kan innebära att det är cancern som spridit sig eftersom de påverkades av cellgifterna. KAN innebära alltså. De vet inte. Och så länge de inte vet, så vet inte jag. Oroande? Javisst. Men det är bara att gilla läget och fortsätta leva. För jag har ju så mycket att leva för. Ska i alla fall fortsätta ta antikropparna (Herceptin) var tredje vecka. Och skiktröntga bröstkorgen var tredje månad. Och ultraljuda hjärtat var tredje månad. Och....
Fick också klart för mig att cancern förmodligen inte är ärftlig. Det grundade de på att jag var över 45 samt att det inte funnits någon bröstcancer i släkten tidigare.
Annars mår jag rätt ok. Fick vaccination mot svininfluensan i dag när jag var på onkologen. Tydligen tillhör jag riskgruppen ändå fast de sa för tre veckor sedan att jag inte gjorde det. Ja, ja. Alla kan vi ju ändra oss.
I dag har förresten maken checkat in på sjukhuset. I morgon eftermiddag ska han operera höften. Han var lite pirrig, men det ska nog gå bra. Kanske får han komma hem på fredag. Det beror på hur allt går.
Nu har jag en del att fundera på. Ska i alla fall jobba i morgon för jag behöver något annat att tänka på.
Kramar

Ny röntgen

Tur att det var min tur att gå ut med Harry i morse... Klockan 7.15 kom jag nämligen på att proverna ska tas minst två timmar innan röntgen - och dit skulle jag 9.45. Alltså hade jag en halvtimme på mig att göra mig i ordning och ta mig till sjukhuset. :P Nu var det ju (som tur var) så att maken fortfarande var hemma, så han skjutsade mig dit. Hann precis (så när som på några minuter). Blodprov togs. Sen var det bara att vänta... Men allt gick bra och proverna såg tydligen bra ut. Resultatet på röntgen får jag på måndag i samband med läkarbesöket på onkologen. Då ska jag också få nästa dos av Herceptin.
I går kom första snön. Blåsigt, skitkallt och snöyra. Jippi! :( Genast blev det en skitig sörja längs trottoarerna. Och som Harry såg ut sen då. Det är så kul när det snöar här i mellansverige....
Förresten. Jag var ju och jobbade i går också. Flera timmar blev det. :) Och kul var det. Gick igenom mejlen, pratade med arbetskamraterna, drack kaffe, gjorde lite annat, drack lite kaffe till, pratade lite mer med kamraterna.... Och sen åkte jag hem vid 14-tiden. Känns skönt att kunna ta det lugnt och se vad kropp och huvud orkar med så här i början.
Nu ska jag ut i skitvädret igen och promenera med en hund som är helt galen i snön. Tur att nån är glad åt skiten som trillar ner i alla fall... ;)
Kramar

Gääääsp

Hur kan man bli så slut av att göra - ingenting? I dag har jag varit jättetrött. Helgen i Ljusne var jättekul och hedersgästerna på bröllopsfesten var så fina. Sent blev det också. Och en del att dricka. Kanske därför det är segt i dag? ;) Vad vet jag?! Har valt att leva här och nu, så varför oroa sig för morgondagen? Träffade också många trevliga människor. S & S-E, er vill jag träffa snart igen. Det var verkligen roligt att ses efter alla dessa år.
Hur ser veckan ut annars? Ja, det är scanning av bröstkorgen på torsdag. Ska väl jobba lite också tror jag. En rätt ok vecka verkar det bli.
Kram