Vilken dag!

Efter en morgon (för andra utom mig räknas det nog som förmiddag) med vanliga (tänk att förr så ovanliga rutiner kan bli "vanliga" på bra en vecka) toalettbesök och en ond mage orkade jag ta mig ut. Och gud så skönt det var. Det blev en härlig promenad i skogen vid Sommaro. Vi gick på en stor grön/vit matta av vitsippor och solen värmde ganska gott. :) Bortsett från magen och att allt gick i ett betydligt lugnare tempo så kändes det nästan som vanligt. Vi gick och småpratade och fick lite mor/dottertid utan en massa sjukdomsprat. <3
Sedan åkte vi och handlade. Det gick ganska bra det med fast jag känner att jag inte har riktigt koll på allt. Men det finns det andra som har.... ;)
Eftermiddagen var lugn. Vi mös här hemma och gjorde lite sallad till middag. Har fått en mycket speciell smakupplevelse by the way. Ingen smak eller konsistens är som förr och det känns som om jag har sandpapper i truten.
Lite senare kom ett blombud med en underbar vårbukett från mina jobbarkompisar med en hälsning att de saknar mig. Och som jag saknar dem... Jag lovar att hälsa på eller kanske komma och jobba när krafterna räcker till även för det.
En annan sak är håret, det jag ska tappa snart vad jag förstår. Vilken konsistens! Det känns som gummi eller nåt. Rent förståndsmässigt är det inte konstigt att jag ska tappa det, men känslomässigt... Fy 17. Det är knappt jag vill röra vid det av rädsla att jag ska få en tuss i handen.
Vill också säga att jag gläds åt era kommentarer. Kanske kan du få iväg ett sms vad det lider syrran? ;) Och vem vet, jag kanske tar fika på balkongen på Änggatan på allvar till helgen? En sak som jag MÅSTE göra i helgen är att hälsa på i det nya lilla hemmet på Södra allén som jag inte sett sedan de unga tu flyttade dit i påskas. <3
Nej, nu blir det lite mys med dottern igen. Det har blivit lite konstiga rutiner, men det gäller att ta tillvara alla tillfällen som ges att bara umgås och njuta av stunden.
Kram allihop.