Aj min kropp

Gårdagens spruta, som även den kunde ge led- och muskelvärk, gjorde det verkligen. Ju längre dagen led desto ondare fick jag i kroppen. Och natten som gått ska vi inte tala om. Visst, jag har sovit en del, men kroppen har känts som om den gått igenom ett maratonlopp och lite till. Nu får jag bara hoppas att det blir bättre. Även krafterna. Just nu känns det som att de sinat en del. Men så har jag ju gått igenom en del de senaste dagarna också.
Påskaftonens middag var både trevlig och god. Kändes skönt att det gick att prata om sjukdomen på ett så avslappnat sätt ändå, även med andra än familjen.
En annan sak. De har ju pratat om att jag kan få förändringar när det gäller smaker och det har jag börjat upptäcka. Söta saker har gått från att vara söta till att bli äckelsöta. Fast det kan ju å andra sidan vara bra - då kanske det blir att jag äter lite mindre sånt...
I dag är det flytt som gäller. Ja, inte för mig utan för min goa unge och hennes sambo. De har fått lägenhet på stan, så det blir mycket enklare att träffas. <3 Hennes lillebror och min käre make är där nu och drar sina strån till stacken för att hjälpa till med flytten. Min äldsta dotter har tillbringat mycket tid tillsammans med mig de här dagarna och håller koll så att jag får i mig den medicin jag ska ha och ser till att jag mår bra.
Som ni märker är jag helt förälskad i min familj. Alla ställer upp till 110 %. Vi har sån tygghet som gör att jag känner att vi kommer klara det här tillsammans.
Kram