Lyckan är morsdagsfika och musik

Man ska aldrig ge upp. Det gäller bara att samla ihop resterna av de söndertrasade förhoppningarna man hade och gå vidare. Som i går till exempel. Om dagen dessförinnan var minst sagt bedrövlig så visade det sig att gårdagen skulle bli fantastisk i mina mått mätt. Och varför mäta sig med någon annan...? ;)
Jo, det visade sig ju vara mors dag. Det visste jag ju egentligen, men mitt i allt detta är det inte det första man tänker på... Nåväl. Telefonen ringde och det var dottern som undrade om vi skulle ha något mors dagsfika. Det skulle vi väl, men det var inget bestämt. Det slutade med att jag blev uppvaktad med rosor och choklad av mina underbara barn när vi samlades allihop på ett fik här i stan. Fast den bästa uppvaktningen var nog att vi var samlade allihop och fick en trevlig och mysig stund tillsammans i sommarvärmen. Gud vad jag älskar er.
När vi väl satt där och fikade blev jag påmind att jag faktiskt skulle gå på konsert senare på kvällen. (Hur glömsk har jag blivit egentligen?) Det var ju dags för vårkonsert för ungdomarna på en gymnasieskola här i stan. De var helt fantastiska att sjunga (som vanligt).
Och sedan på kvällen ringde jag min mamma och grattade på mors dag. Hade så himla mycket velat vara hos henne då för hon hade suttit ensam hela dagen och ingen hade ringt. När jag ringt henne tidigare på dagen (mellan fika och konsert) hade hon varit ute och handlat. Fan. Det får inte vara så. Mammorna som är bäst! Det är ju jag ett levande exempel på. Eller vad säger ni? ;)
Kramar