Landade i vardagen

När jag vaknade i dag kändes det som om jag levt i en bubbla den senaste veckan. Varför? Jo, det är så många människor runt omkring mig som kommit med så bra förslag på aktiviteter och som dessutom deltagit i dem tillsammans med mig. Men i dag vaknade jag i en tom lägenhet (äldsta dottern och maken hade åkt till jobbet medan sonen sovit över hos en kompis) och det kändes som att jag var tillbaka i den vardag jag levt i sedan april. DET kändes tungt. Då är det lätt att fastna i en massa tankar som hela tiden snurrar i huvudet. Och det är lättare att känna efter. I det läget är det himla svårt att ta sig för och göra något.
Har nästan ledsnat på att gå ut på stan ensam och sätta mig med en kaffe latte i handen. Fast jag ska inte klaga. Det har varit ett sätt för mig att överleva dagarna när jag inte orkat så mycket annat.
Men tillbaka till stunden då jag vaknade i morse. Plötsligt kom jag på att jag bokat lunch med mellandottern. Det kändes skönt. Då kanske jag inte levt i en bubbla de senaste dagarna? Det kanske är så här livet kan se ut trots att jag har cancer och en jävla tumör i bröstet? Vad underbart i så fall. Allt tack vare alla underbara människor runt omkring mig. Åh, vad jag älskar er. Ingen nämnd, ingen glömd.
Kramar i mängder