Tung återhämtning

Den här gången är återhämtningen inte att leka med. "Energinivålampan" har svårt att resa sig från reserven och det är bara allmänt tungt - även psykiskt den här gången. I går orkade jag inte ens en gång gå till sjukhuset för att lägga om infarten i armen utan fick ringa efter skjuts (hm).
Det är svårt att motivera sig när man känner att krafterna inte riktigt räcker till. Eller när värken finns kvar på morgonen när man vaknar. Då gäller det att ta tillvara det man har och acceptera läget som det är.
I dag har det varit en dag när humöret har svajat ordentligt och många "tappade sugar" ligger kvar i min säng. Och där vill jag att de stannar - för jag vill inte ha dem.
Jag har ju haft dottern och hennes studiekamrat sittandes här hemma i flera veckor eftersom de råpluggar till tentan på fredag. Inte mycket till sällskap, men hon har ändå funnits här hemma. I dag däremot har de varit på universitetet hela dagen och blir kvar till sena kvällen, maken har jobbat och han och sonen är på speedway i kväll. En helt vanlig dag - för dem - och inget märkvärdigt egentligen. Men fan vad jobbigt - för mig.
Men så kom sonen från skolan lite tidigare och jag fick sällskap. Då kände jag mig också motiverad för en promenad upp på stan och en kaffe latte. ;) Love. Det behövs så lite, så lite, men oj vad det betyder mycket, mycket.
Nu tänkte jag poppa mig lite popcorn och se vad det är på tv. Antagligen inget bra eftersom jag (äntligen) har kontroll över fjärren... ;) Sedan får vi se vad morgondagen har att erbjuda. Säkert blir också det en hyfsad dag.
Kramar