Inte ensam

Fick kommentar till gårdagens blogg från en "medsyster" som är mitt uppe i samma cytostatikabehandling som jag. Allt hon skriver i sin blogg stämmer så väl med hur jag känt/känner. Och jag som trodde jag var ensam... ;) Tänk vad sjukdomar kan förena.
Gårdagen var annars en väldigt bra dag. Skjutsade först dottern till jobbet och sedan hämtade vi svärmor och åkte till vårt stamställe (ett traditionellt fik som numera är ganska sällsynta) och svullade i oss flera godsaker. ;) Efter det åkte vi en sväng och tittade bland annat på kommunens "gräsklippare" (highland cattle) som går längs motorvägen. Jag vet inte, men de kossorna är helt underbara.
Middagen (som min underbara make gjorde) bestod av en härlig gryta med fläskfilé, kyckling och korv. Och till det serverades ris. Det smakade underbart. Det är konstigt egentligen att jag inte känner sältan i maten, men jag känner alla andra kryddor. Jag får fråga andra om det jag äter är tillräckligt salt. Hur normalt är det?
Kvällen tillbringades (som vanligt :) i soffan framför tv:n. Undantaget denna kväll var att maken inte somnade. Han hade nämligen sovit middag! Därför avslutade vi kvällen med en helt underbar dansk film "Efter bröllopet" med Mads Mikkelsen och Rolf Lassgård.
I eftermiddag hade jag egentligen en inbokad tid för att lägga om infarten i armen, men tiden är avbokad eftersom jag fick göra det besöket redan i lördags. Därför har jag inget på programmet i dag. Kanske blir det en kaffe latte på stan. Vet inte om dottern har lust att hänga på eftersom hon kom hem från jobbet i morse med en rejäl förkylning i bagaget. Det är ju passande nu när jag är som mest infektionskänslig... Men, vad fan. Livet är fullt av utmaningar. Får se till att ta med sonen. Han behöver lite att äta efter morgonens tuffa träning på gymet.
Hur jag mår? Jo vars. Trött, lite huvudvärk osv osv. Som vanligt alltså!
Kramar