Vilken härlig dag!

Gårdagen, det vill säga Nationaldagen, var den bästa dagen på mycket, mycket länge. Det var bara jag och barnen hemma och vi tog det lugnt på förmiddagen. Men eftersom jag mådde riktigt bra så kände jag för att göra något. Ringde syrran i Guldsmedshyttan, som har sin son och vår mamma på besök i helgen, och hörde om de skulle vara hemma så att vi kunde komma upp en sväng.
Några timmar senare anlände vi med en sjuhelsikes regnskur i släptåg. Och kallt var det. Burrr. Tittade i alla fall på de hus som brorsan byggt där uppe. Vilket jobb han gjort! Kanonbra! Du är bäst brorsan.
När syrran såg till att det blev eld i spisen i sitt hus och värmen steg från de kalla 18 grader det var när vi kom in, så blev det riktigt mysigt. Vi fikade och fick till och med några extra kakor på fatet. ;) Syrrans man borde känna sig träffad både när det gäller elden i spisen och kakfatet. Skoj.
Timmarna i Guldsmedshyttan gick fort och det var riktigt trevligt. Måste göras om snart igen.
På väg hemåt igen funderade vi på vad vi skulle äta. Kantarellsoppa med vitlöksbröd i Brändåsen vore ju gott. Det tyckte både jag och dottern. Vi var nämligen dit för någon månad sedan och åt det och tyckte det var jättegott och i går längtade vi efter den goda soppan igen - även om det var en lång omväg... Men, men - har man inget annat för sig så...
I Brändåsen visade det sig att det inte fanns någon kantarellsoppa på menyn (hm). Däremot fanns det blomkålssoppa. Och undertecknad kan konstatera att den var minst lika god, om inte godare. När vi satt där kom dotter nummer två in och överraskade oss tillsammans med sin pojkvän och hans familj. De skulle äta på McD, men visste att vi skulle till restaurangen och äta. De kom från Motala efter att ha cyklat Tjejvättern (10 mil). Det var ju det jag också skulle ha gjort. Men för min del kom det något annat skit i vägen... Jag är jättestolt över att min goa unge åkte de tio milen.
Efter detta åkte vi tre hem. På tv:n var det bara skit (om man inte gillar nationaldagsfirande och landskampsfotboll förstås), så vi gjorde lite popcorn och tittade på en film i stället.
Sedan var det sängen som gällde.
Och i dag är det en ny dag. Ungarna är och tränar. Kanske hittar vi på något sedan. Vi får se vad dagen har att erbjuda. Jag känner mig fortfarande glad efter gårdagen, som alltså var den bästa på länge.
Kramar