Ser framåt

I går fick jag ett sms från en nära släkting som önskade mig grattis på födelsedagen. Leendet spred sig i ansiktet när jag svarade och skrev att det dröjer ytterligare nästan en vecka innan dagen infaller. Undra hur han kom på det? Att jag fyllde i går alltså! Men det är klart, fyller man 40 i slutet av det här året är det kanske svårt med minnet ;). Nu har jag i alla fall något att reta honom för på hans 40-årsdag.
Annars var gårdagen en bland alla andra. Kände mig lite piggare även om värken sitter i fortfarande. Försöker att röra mig så mycket jag kan, men det tar några dagar innan orken är tillbaka. Går mest fram och tillbaka i lägenheten. Tur att den är så stor så att det blir lite ytor att röra sig på. ;)
Tankarna är annars svåra att bena ut. Det blir ofta ett enda stort virrvarr. Dagar, som de som varit, kan de vara tunga och svåra att dölja. Men så måste det ju också få vara. Det här är ingen lek. Det är en tuff kamp som jag ska igenom. Men jag tror man förändras lite på vägen. Blir mer aktsam om det man har och tar vara på stunden. För vad har man för glädje av stundens händelser om man inte ser dem?
I dag ska jag i alla fall ta tillfället i akt och träffa en liten kille och hans mamma och äta deras nygjorda rabarberpaj. Det ska bli riktigt nice.
Kramar i massor