Ovanstående talessätt stämmer alldeles utmärkt i dag för att beskriva hur jag mår. Nu befinner jag ju mig i en speciell situation, men utifrån den så mår jag ganska ok i dag. Har sovit hela natten (bara störts lite av snarkmaskinen som han använder som jag delar sängen med ;) Älskar dig). Värken börjar sakta avta och jag känner att det går åt rätt håll. Då kommer också det goda humöret tillbaka. Livet rullar liksom vidare på ett mycket enklare sätt.
Gårdagen började tidigt med ett besök på sjukhuset och veckans omläggning av infarten i armen. Det gick galant. Men promenaden från sjukhuset och hem tog på krafterna. Herre gud. Den lilla biten! Men det har jag två veckor att få rätsida på nu. :P
På vägen från sjukhuset ringde jag tandläkaren för en akut tid eftersom jag lyckats bita av mig tanden längst bak genom att tugga på en mjuk godis. (Jag ska alltid lyckas med de mest konstiga saker.) Egentligen smakar inte godis så gott just nu, men några skumgodisar ville jag ändå ha och vips så var tanden trasig. Den blev sylvass och efter bara några minuter blödde tungan. Fan också! Ja visst ja. Jo, jag ringde alltså tandis i går morse och fick tid en timme senare. Snacka om att bli tagen på sängen eftersom jag är en person som inte direkt älskar att gå till tandläkaren.
Efter en koll så skulle tanden lagas. Men först en jädra massa bedövning. En halv timme senare och 1 500 kr fattigare var jag på väg därifrån. Nu med en hel tand men hela munnen fullständigt bortdomnad. Pust.
Efter det var det bara att åka hem och vila. Jag var helt slut. När bedövningen släppt (framåt eftermiddagen) så tog jag med mig sonen och vi gick ut och köpte oss varsin go macka och satte oss ner och tog det lugnt. <3
Och i dag ringde mamma. Hon låter pigg och det gör mig glad. Hon är bara bäst. Jag vet att hon oroar sig och tänker mycket på mig. Men vi måste alla se framåt. Hösten är bara ett stenkast bort (om än ett långt sådant ;)).
Kramisar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar