Snart dags igen

I morgon är det dags igen... Den femte omgången cellgifter ska in i kroppen. Känns inget vidare. Fast - egentligen gör det det. För efter det är det - förhoppningsvis - bara en omgång kvar. Samtidigt vet jag att jag kommer att må dåligt efter behandlingen, så det är verkligen mycket känslor med i det här. Men jag är fast besluten att fixa det (som om ni inte märkt det förut). Och med familjens stöttning känner jag mig som en krigare.
Vad har annars hänt de senaste dagarna? Ja, värmen har ju gjort att det inte hänt så värst mycket, men jag var ändå med äldsta dottern, sonen och maken (som satt i skuggan och tittade på) och plockade jordgubbar i går. Det blev 5,5 kilo! Dottern ska bland annat göra saft för första gången. Det blir spännande. Men det ska stå i kylen ett antal dagar innan det är klart att smaka.
I dag känns det ändå inte så varmt som tidigare. Även värmen i lägenheten har sjunkit lite (äntligen). Det passar mig. Har också pratat med svärmor om att fika hos henne i eftermiddag. Det är väl ungefär vad som händer i dag.
Mellandottern reste till Gotland i förrgår och blir där åtminstone till mitten av augusti. Hon får säkert en härlig tid där, men jag saknar henne redan.
Har ni förresten provat på att frysa vindruvor och äta dem i värmen? Skitgott och svalkande! Det är äldsta dotterns idé. Hon vet vad en cancersjuk mamma vill ha.
Kramar